Nu har dottern åkt dit på vattkopporna hon med. Alla på hennes dagis har haft det i höst och hon har klarat sig in i det sista. Natten mot i lördags började prickarna dyka upp och nu är hon prickig som en tupp från topp till tå! Vad rädd hon blev när hon såg att en av prickarna blivit en vätskande blåsa!

Hon skakade i hela kroppen och bara lät "huuuuuuu, jag är rädd!" Men nu är hon riktigt pigg.
Det tråkigaste är att imorgon skulle vi ha gått på hennes första dagisjulfest och barnen skulle gå luciatåg. Nu blir kören dessutom utan sin största sångfågel! Vi får försöka kompensera så gott det går med luciafirande och mysfika hemma, men det blir ju inte riktigt samma sak som att få vara med i gemenskapen med sina allra första kompisar!

Stackars lillgumma!