Vet nån? Alternativ

[Sulawesii]

Om man är utbränd och vet att det beror på jobbet, skjuter man sig då i foten genom att endast säga upp sig (istället för att söka hjälp)?

[Eva i Stuvsta]

Jag är kanske fel person att svara på detta: jag hade "turen" att mitt företag skulle fusioneras med ett annat, och alla anställda då erbjöds sex månaders avgångsvederlag för att "gå frivilligt".... Det var inget lätt beslut att ta det heller. Jag gillar mitt jobb och hade väldigt många, väldigt bra kundkontakter. Det var ett roligt jobb, och ett bra jobb i en bransch utan alltför många alternativ att söka till.
Men det fanns en baksida också - ledningen (utan branschvana) och deras sätt att driva arbetet, ständiga omorganisationer, ingen feedback, sned arbetsbelastning, dålig empati, rädsla för alltför ambitiösa och branschkunniga medarbetare (prestige!), oförmåga att lyssna och ta till sig av (kreativ) kritik...
Min närmsta chef fick mig att känna mig helt oönskad och ovälkommen i hans "team". Jag kände mig väldigt trött och sliten, och efter två dödsfall i familjen de två senaste åren kände jag att jag tappat all ork och fighting spirit. Man orkar inte jobba i motvind i evighet.
Men min poäng är: hade jag inte fått dessa sex månader så hade jag slutat ändå framåt våren (förutsatt naturligtvis att inte arbetssituationen förändrats till det bättre), det är jag tämligen säker på. Jag har inte gått in i väggen helt, men det har varit nära. Tappat gnistan, gråtit mycket, ingen ork, retlig, varit inaktiv på fritiden, och trött trött trött hela tiden.
Jobbet KAN inte vara viktigare än livet.
Sen vet jag mycket väl att man måste tjäna pengar också för att leva. Jag ser själv inte fram emot att tampas med arbetsförmedlingen (som faktiskt aldrig hjälpt mig få ett jobb under mina snart 22 år i arbetslivet). Visst måste man tänka över sina beslut noga. Det beror ju också lite på vad man jobbar med eller kan tänka sig att jobba med, var man bor, vad finns det för möjligheter...
Men: det viktigaste är att man mår bra. Sen om man faktiskt mår bäst av att helt enkelt sluta, eller genom att söka hjälp är individuellt. Kan ju nämna en tidigare kollega till mig som under sin sjukskrivning för utbrändhet blev uppringd av VDn som sa att hon måste tala om när hon trodde hon skulle komma tillbaka för "det här är en väldigt jobbig situation för din vikarie"... Om "hjälpen" betyder att man måste tampas med dem man vill slippa träffa är det kanske ingen bra idé?
Hoppas att du finner din väg!