Knasig mor, Varför är det så? Alternativ

[Ejje]

[B]Tillbaks

Haha idag när jag var hos en kompis bråkade hon och hennes mamma väldigt.
Mamman sa att dottern "skulle bara våga höja rösten mot mig" när hon själv skrev för fulla halsar.

Sen så kallade hon dottern för uppkäftig när hon bara svarade likadant som modern hade gjort. Visst , mammorna kanske har levt längre och vet mera, men varför behandla någon på sånt vis?

Och så när dom måste straffa barnen med t.ex utegångsförbud, men varför? Vad lär dom sig på det? Att inte göra om det? Ärligt talat så är det inte många som lyder efter utengångsförbud eftersom man bara blir sugen på att göra om det. I vissa fall kanske det hjälper, men oftast är det inte så .

Sen så om man får respekt med mera av sina föräldrar så är det ju rätt att vara likadan tillbaka.

Tack för mig skulle vart kul att få svar

[LadyG]

Man måste nog faktiskt ha egna barn att bli förbannad på innan man förstår vad mamma går igenom. Det finns helt enkelt ingenting på denna jord som kan reta upp en som de egna så änglarna.

Ibland kan man inte göra annat än skrika. Den super-mamma som aldrig skriker eller blir arg på sitt barn vågar jag påstå är en myt.

Om dottern vill ha respekt, visa respekt. Vill dottern bli behandlad som en vuxen - bete dig som en. Vill dottern bli hörd måste hon också kunna lyssna.

Visst kan man ryka ihop och gräla så stickor och strån ryker, om man efteråt för en vettig dialog - från båda håll. Om båda kan visa respekt nog för varandra att sitta ner och orka prata ut ibland också. Båda måste lära sig att lyssna mer, så slipper man en del skrik.

Om inte utegångsförbund fungerar kan man dra in mobiltelefonabonnemanget, månadspengen eller något annat priviliegium. Det är bara en fråga om att finna rätt valuta hos barnet/ungdomen.

Fast det bästa vore ju om man helt slapp ta till hot och straff. Regler som satts upp är där för att skydda barnet/ungdomen mot något, de är inte där för att jäklas. Iaf är det så hemma hos oss - än så länge. Allt kan hända under tonåren