Varför svagare träd med hög ymp?, Växtfysionomisk fråga Alternativ

[Cilla]

Kommer att tänka på experiment som en odlare i Österlen gjort med högt ympade äppelträd. Ju högre upp på grundstammen (spöet) som ympen sattes, desto svagare utveckling fick trädet. Någonstans vid 20 cm och högre blev trädet helt obrukbart.

Varför blir det så? Är det generellt för alla trädslag och är det därför som toppympade träd av olika slag ofta blir mindre än sina rotäkta och lågympade släktingar?

[Cilla]

Hej Birger,
Man lär sig något varje dag... Om du av eget intresse vill kolla upp detta och meddela vad du kommer fram till är jag mycket tacksam. Jag kommer också att kolla lite själv efter helgstökeriet.

Visst är A2 starkväxande, men fröstammen är generellt starkare ja. Man brukar säga att en sort satt på fröstam blir 10% större än om samma sort sattes på A2. Jag antar att det du beskriver som ädelved är det jag kallar för fröstam, för det är ju inte stickling av sorten vi talar om.

Men tillväxttakten på A2 eller fröstam eller för den delen svagare grundstam borde ju vara densamma om grundstammen sparas 2, 5 eller 50 cm. Och sorten man ympar på borde också ha en konstant tillväxttakt oavsett var den ympas på. Om det inte var för något om här...

Så min gissning till slutsats blir att det är något annat än endast skillnaden i tillväxttakten mellan grundstam och sort som gör att det spelar roll var man ympar. Det måste ha med något område att göra som jag saknar kunskap om, hormoniella aspekter t ex.

Eftersom jag känner detta område mycket litet måste jag fråga mig om det är mängden hormoner som spelar roll. T ex om en längre grundstam producerar mer eller starkare flöde av hormoner av ena eller andra slaget, som därigenom kommer att påverka den påympade sorten.

Men om detta är det som gör att högympat äpple växer sämre än lågympat (min tro är att detta faktiskt gäller oavsett grundstamssort) - hur är det med andra toppympade träd då? De jag sett flest av är olika högympade prunusar, och de bildar ju också mindre kronor än om de stod på egen rot. Liksom salix (fast här vet jag inte vilken grundstam de brukar använda för pendulavarianter t ex).

Anledningen att jag funderar på detta just nu är att jag kom att tänka på Kivikodlarens experiment i samband med att frågor restes om stamrosor. Frågorna var om det just är förädlingsstället man skulle vinterskydda och varför i sådana fall- Även i rosvärlden blir ju tillvxten på sorten svagare med toppympning än om den hade stått med förädlingsstället lägre ned.

Och så funderar jag som alltid över på varianter för att få fram starka men små kronträd av päron och äpple... Fast det jag hittills sett av högt ympade ätäpplen var inte bara mindre träd, utan också missbildade, krokiga och svaga.