Min sambo är från Finland, när hans barn var små och hälsade på var 14:de dag så blev det blandat språk. Det enda jag krävde var att vid matbordet skulle alla prata svenska eftersom jag bara kunde det. Sedan fick de prata finska med sin pappa hur mycket de ville. Tyckte inte att det var något problem eftersom de och min sambo måste underhålla sitt språk för att inte glömma bort det.
Deras övriga släkt i Finland som farfar och farmor m.fl. kan ingen svenska alls, inte engelska heller så när vi är där känner man sig lite utanför.
Man kan ju inte prata med svärmor om hur gubben var som barn t.ex.
Nu är det ju ännu mera blandat svenska, norska och finska, men det går bra. Tyvärr är ju finskan det svåraste språket att lära sig förstå, så under de 20 år vi har varit tillsammans har jag inte lärt mig mycket. Har inte det intresset och då får jag stå ut med att de pratar finska ibland.