CITAT (solkatten @ 26-12-2005, 22:49)
Efter att ha firat julen med syskonen och deras familjer för första gången på bra länge så är jag besviken på det mesta...
"Får" man ha vissa känslor?

Ursäkta mig, skrattet var inte åt dig, de var för de "oförsonliga" känslornas skull!
Sen när började "känslor" fråga om lov och uppföra sig med takt och reson?
*fnissar lite till vid tanken, lätt "hysteriskt" fnissande, men ändå*
Ska man "styra" över sina känslor?
Berätta för mig, någon, hur det går till.
Du är besviken. Okej, det är faktiskt vad du ÄR! Och det är din rätt att känna.
Liksom dina släktingar har RÄTTEN att känna att deras barn är det viktigaste av allt för dem. Tack och lov att de känner så!
Jag tycker inte att någon gjort "rätt" eller "fel" här. (vilket jag inte heller tycker att du säger, du påtalar din känsla)
Ni är i olika skeden av livet, och har olika behov - och det är helt OKEJ!
Det är inte ditt fel, och inte deras fel.
Det är bara så det ÄR.
Hur kan du göra
då, för att inte hamna i en situation där du mår dåligt?
Du hade tråkigt. Är det viktigare att ha rolligt en sån här gång, än att uppleva dina släktingar så som de ÄR och så som deras BEHOV är, just nu?
Det är ju deras LIV.
Är dina egna behov just nu, så starka att du inte klarar att vara med dem i deras liv?
Om det kraschar fullständigt med ditt eget mående, att ta del av en julafton med dem, så gör du fullständigt rätt i att vara någon annan stans så du kan uppleva glädje.
Eller kanske ta en ordentlig funderare över vilka FÖRVÄNTINGAR du har, och varför.
Visst låter det lite "egoistiskt" att dina förväntningar är att de ska bry sig mer om DIG, än om sina barn ...
Alla känslor har en anledning, och
inga känslor är fel! De finns,och de har en anledning. (och "egoism" är inte anledningen)
Och de påtalar BEHOV som man har.
Mycket sällan faktiskt, är "behovet" det som man tror ... t.ex. att dina släktingar skulle bry sig mer om dig än om sin barn.
Det skulle ju vara för tokigt, eller hur.
Det finns inget att skämmas över att man har känslor, oavsett känslornas art!!! Men man behöver fundera lite över vilka behov som ligger till grund för ens känslor.
Kram!