CITAT (Evgeni @ 03-01-2006, 17:30)
Håller med både Rossi och Farbror Blå. Har läst alla böckerna
och har verkligen lärt mig att älska dessa människor, som var
och en blivit en alldeles egen personlighet. Jag är inte så alldeles
förtjust i tv-seriens sätt att personifiera dem. Jag vill ha dem
som de är i böckerna. Men, det är jag det. Så reagerar jag ofta,
när böcker filmatiseras. Även om de här avsnitten inte är
hämtade ur böckerna känner jag likadant.
/Gillan
Instämmer helt!
Och ja, de här direkt för TV är lite sämre i intrigen än de "vanliga".
Fast jag tycker faktiskt att gårdagens avsnitt var det bästa av de tre hittills!
Det var lite skruv på den - faktiskt i klass med en "originalstory", kunde nog lika gärna varit en roman, faktiskt!
Däremot tycker jag att produktionsmässigt är det ingen skillnad på de gamla och de nya. Det är same, same, liksom. Dessutom retade jag mig hela tiden på att de utelämnade så mycket och skrev om romanintrigen för att få plats med dem på 1 1/2-timmes-avsnitt. Avsnittet där Havers dras in i den indiska (?) familjens mordhistoria, på sin semester, och som slutar med att hon blir degraderad för att hon räddar sin grannes dotter från att drunkna - i boken är inte Lynley med över huvudtaget, men i filmen struttade han omkring och var boss som vanligt, vill jag minnas.
Det är ju det eviga problemet med att göra film av tjocka omständliga romaner... Men man får inte skriva om så mycket att man inte känner igen sig!