Medlem
Antal inlägg: 7 413
Medlem sedan: 19-07-2005
Medlem nr: 6 203
Mycket har jag som de flesta andra varit med om.
Tandläkarskräck har jag haft sen jag var åtta och hade oturen av att träffa på en sadist. Finns inget som gör så ont som tandläkaren, trodde jag.
Att föda barn var ju " pice if kake" jämförelsevis. Att genomgå några ganska stora operationer med ca fem timmars sövning och ett trettiotal stygn, var väl inte heller så himla farligt så länge man lät bli att skratta för mycket efteråt.
Att lära sig leva med Fibromyalgi och uttalade inflamationer har ju visseligen kostat en hel del, både fysiskt och psykiskt.
Men det här med att operera ihop ledbandet i tummen, det tar nog priset. Jag säger bara; Helvetes jävlar anamma, vad ont det gör. Är det mån tro mitt minne som spelar mig ett spratt, eller är smärttröskeln så opålitlig.
Hälsningar från en Gillan som nästan klättrar på väggarna.
--------------------
F.d. ev. geni som numer dessutom...........är rökfri☺ /Gillan,zon 3-4 De enda som aldrig misslyckas är de som aldrig försöker!
Medlem
Antal inlägg: 14 005
Medlem sedan: 27-11-2002
Medlem nr: 429
CITAT (Evgeni @ 03-01-2006, 21:07)
Tack, Kerstin, då är det nog fortfarande normalt. Fingrarna är fortfarande svullna, men jag har klarat mig utan citodon i ca sex tim.nu. Och det tolkar jag som positivt. Jag har i och för sig aldrig ätit starkare än treo eller alvedon. Så nu känner jag mig faktiskt lite slurig.
/Gillan
Låter lovande .. hoppas du får vakna utan värk imorron
Att denna dära smärttröskeln, har så svårt att bestämma sig?!
03-01-2006, 07:47
