Tuppkräket bor på vår lilla gård, som är taxerad som jordbruksfastighet. Ej tätbebyggt område, men likväl grannar (och kor och hästar) inpå knuten. Kommunen lär inte ha något att invända, men ändå!
Inatt täckte vi för alla fönster med tjocka filtar från militärens överskott och fick därmed sova ända till klockan fem! Sen var det slut med friden! Vi traskade ut till hönshuset och svor varsin lång ramsa (funkade inte) samt satte på lyse och radio! Då kom han av sig och var tyst ända till åtta! Nu står han ute i hönsgården och vrålar som en besatt, förmodligen känner han sig lurad på nattens övningar i ädel sångkonst?
Jag måste bara kort beskriva hans yttre! Vi har fem små söta vita leghornhöns och såg oss alltså tvungna att skaffa dem en beskyddande kavaljer. Pojkvännen blev erbjuden en tupp av en avlägsen släkting som hade en stackars ensam toppe gående med sina gäss. Vi hämtade alltså hem grabben, men döm om vår förvåning då vi packade ut honom ur transportlådan och det visade sig att han var stor som ett mindre hus! Han är enorm! Hönsen ser ut som sparvar vid hans sida! Undrar just om kroppshyddan inverkar positivt (hm... läs negativt) på hans röstresurser!?