nilsson min katt, jag MÅSTE berätta Alternativ

[yla]

två gånger i veckan kommer våran lokaltidning sk världsposten
den kom just i brevlådan
vad händer då jo Nilsson min kissekatt hämtar den o bär in den o lägger den framför mina fötter
visst e han gullig jag klappar om honom o berömmer
han kommer också med posten som brevbärarn kommer med
detta är något han har börjat med aldeles själv ,
det enda kruxet är att ibland tar han o lägger posten i kläkammaren där han har ett av sina favvoställen ,men de e bara om jag inte e hemma när posten kommer ,
när han hör postbilen sätter han sej nedanför brevlådan o väntar
visst e han gosig

[Ina]

Vid jultiden för tre år sedan upptäckte jag att pepparkakshjärtanen som jag hängt i granen hade blivit nerrivna. De röda sidenbanden som jag hängt upp dem med var av.. När jag tittade närmare på den såg jag att det var fullt av små, små gnagmärken runt kanterna på kakorna. Det var en mus som hade hittat denna guldgruva - ett helt träd fullt med upphängd mat!

Det hade säkert blivit världens gulligaste julkort om jag orkat vänta ut musen och fångat den på bild, men jag släppte in Prins och lät honom stå för fångandet. Han väckte mig några gånger under natten för att jag skulle bekräfta 'jadå, gubben, du är världens finaste katt!' men bortsett från det hände inget speciellt förrän frampå morgonen.

Klockan halv sju blir jag åter väckt av Prins, som denna gången inte står och spinner mig i örat, han går runt i rummet ivrigt mjauande , gorrande och mjäkande. Jag sätter mig upp och frågar vad det är men han bara fortsätter.

När jag skall lägga mig igen ser jag det Prins har försökt berätta en lång stund. Musen ligger i min säng! När jag petat på den och på så vis meddelat att jag sett den kom Prins och åt upp den - med min madrass som tallrik....

PS Oldwolfie! Jag hade en kanin som hette Nilsson en gång, en jättevädur. Han var tam som en hund och gick lös på tomten. Han åt upp krassen för mig....