Att få barn och allt va´det för med sig under första tiden (sådar1-1½år) är en av de få gånger man lyckas drabbas av "partiell minnesförlust". Helt plötsligt står man bara där och det finns juh inget underbarare än dom där små söta fossingarna, dom små knubbiga händerna, det lilla byltet som kommer smygande på nätterna och kryper tätt intill när mardrömmarna blir för hemska.

Kvinnornas ´"partiella minnesförlust" verkar dock va´av ett något allvarligare slag än hos oss män, direkt efter förlossningen "ska dom fan inte ha en unge till, det va´det jävligaste dom vart med om", för att en månad senare......duuuu, ska vi inte fundera på ett syskon? Att få smått i huset är jobbigt, slitsamt, arbetssamt och alldeles, alldeles underbart