Jag tror inte på att barn utgör grunden till lycka för alla människor. Vissa människor vill inte ha barn och lever ett lyckligare liv utan. Men för många andra tror jag barn är den största tänkbara källan till lycka.
Jag är inte så erfaren, min son är bara 17 månader, men vi har haft mycket krångel med honom under den tiden. Men det är ändå SÅ mycket värt det.
Man kan räkna upp alla saker som krånglar, sömnbrist kan man förstå, vara sjuk och behöva sätta det åt sidan för att ta hand om nån annan kan man förstå, men det som inte går att förstå när man inte har barn är den enorma, stora lyckan som följer med ett eget barn. Hur hjärtat sväller av lycka när den lilla plirar upp på en och flinar med en liten tand, eller när han sömnigt trycker sig mot en för att man är den största tryggheten i hela världen.
Det går att förstå lite, men inte fullt ut.
Jag brukar säga att barn utökade mitt känsloregister åt alla håll. Aldrig förr har jag känt mig så arg, så irriterad, så trött, så förbannad och så maktlös, men heller aldrig så lycklig, så glad och så stolt.
När min sambo leker med vår son hör jag honom skratta på ett lyckligare sätt än jag någonsin hört, även om vi båda stundvis går och muttrar om "GUD vad jobbig han är".
Han kan skrika i två timmar och vägra sova, slänga maten på golvet, göra allt otyg han vet att han inte får och man är SÅ frustrerad. Sen tittar han upp med bus i ögonen, ler stort och kommer springande och kramar om ens ben och gnuggar ansiktet mot en. Och allt är förlåtet och man inser hur otroligt lycklig man är över att ha honom. Det finns ingen större och mer villkorslös kärlek. Men det kan vara MYCKET krångel också, men för min del är det ingen tvekan, allt det goda överväger tusenfalt, men det är något som är svårt att föreställa sig innan, eftersom man inte har de känslorna eftersom pyret inte finns än.
Det är ett risktagande. Det är det. Det enda man kan göra är att lyssna till sitt eget hjärta. Är man villig att riskera hela sin bekvämlighet för att få uppleva detta enorma känsloregister och denna obeskrivbara lycka?
Det blir aldrig bara bra, men det blir aldrig bara dåligt heller.
Orkar man ha barn?, Blir avskräckt hela tiden
09-01-2006, 10:48
