Jag har inga barn och jag har också sett att många "sliter" med sina barn. Jag har också undrat hur jag skulle klara av det, hur mitt liv skulle kunna komma att se ut/bli. Och svaren på alla dessa frågor finns ju inte någonstans att läsa eller det finns ingen som kan berätta det för mig. Men samtidigt som jag ser hur mina vänner och släktingar har det jobbigt med sina barn i bland så ser jag ju också hur bra de har det andra gånger, det roliga de har och den kärlek som finns emellan dem. Just det är det som har fått mig att inse att det vill jag inte missa, jag vill inte bli gammal utan att ha upplevt det! Därför har jag bestämt mig för att ja, jag vill ha barn, jag vågar ta "risken" att det blir jobbigt för jag hoppas och tror att det är värt alltihop!
Undrar om jag har rätt...
Det är väl inte mycket till svar Kakaduan, men det är så här jag har tänkt. Ville bara dela med mig av det...