Orkar man ha barn?, Blir avskräckt hela tiden Alternativ

[Kakaduan]

Man hör om och om igen att det där med att få barn är det mest fantastiska som kan hända en, men...

Man läser ju och hör hela tiden om oändliga sömnlösa nätter som får föräldrar att vackla runt som zombies, att man lätt slutar vara partners och blir "bara" föräldrar som aldrig orkar ha sex, sjuka barn som man måste ta hand om fast man har 39 graders feber själv, om tvätt och blöjor, om brist på dagisplatser, VAB, problem med att få deltidsjobb för att kunna hämta från dagis som stänger 17.00, om kolik och skrik, etc, etc...

Kan någon övertyga mig om att det där trevliga kan överväga?

Kakaduan

[Anma]

vad vore livet utan barn

Lite krasst ändå, va? "Vad vore livet utan barn?".

Jag och min man som inte kan få barn - skulle vi då ha ett värdelöst liv? Svar: NEJ!!!

Beskriv gärna hur kul ni tycker det är att ha barn men nonchalera/förringa/nedvärdera inte det liv de lever som av olika anledningar inte har barn, tack.

Rossi, nu tycker jag nog att du är lite orättvis mot Björken. Hon skrev så mycket mer än de där orden ryckta ur sitt sammanhang, nämligen detta:

Den negativa bild som målas upp här, stämmer helt klart till viss del in i livet med att ha barn, men vart har allt det positiva tagit vägen. Jag kan bara säga dig som mamma till 4 barn och mormor/farmor till 6 barnbarn att vad vore livet utan barn all den glädje de skänker mig både när de var små och idag som stora skulle jag aldrig vilja vara utan.
Och jag håller fullständigt med Felix matte att börjar man leta det negativa bara så hittar man det snart i allting.

Ser inte någonstans i det att hon skulle ha nonchalerat/förringat/nedvärderat det liv som barnlösa lever.
Jag kan kanske inte fullt ut tänka mig in i hur ett barnlöst liv skulle kunna vara men förstår att det kan kännas tomt och sorgligt för en del men jag tycker nog att även om man lever barnlöst så får man lov att försöka förstå och acceptera att de som har barn måste få uttrycka sin glädje.

Nu blir det citiat på citat här, men strunt samma...

Jag, som barnlös kände nog lite som rossi i detta fallet.

"vad vore livet utan barn" , ja vad vore livet utan barn?!
Med det negativa och det positiva.

För mig som är ofrivilligt barnlös är livet alldeles underbart ibland, och alldeles förfärligt ibland. Precis som för dem med barn.
Vad vore livet utan barn för mig? är en bättre formulering.

Många väljer frivilligt att leva sitt liv utan barn. Heder åt dem och deras beslut.

Många lever sitt liv utan barn ofrivilligt. Den kategorin tillhör jag.
Skulle mitt liv då vara mindre innehållslöst och mindre viktigt än andras? Tråkigare, tristare och tommare?
NEJ!!! Mitt liv fyller jag med andra saker.

Några barnlösa väljer att bli bittra, eller att viga hela sitt fretila liv till att försöka få barn. Några väljer att adoptera.

Sen finns det vi som valt att ge det några år, sedan sörja förlusten av att aldrig blev något barn och därefter gå vidare och leva ett fullkomligt lyckligt och bra liv utan.

Att säga "vad vore livet utan barn?" är att förringa , nedvärdera och nonchalera våra liv, som att säga att mitt liv inte är något, för att jag inte har barn.

Jag förstår så klart att de som använder den frasen inte tänker längre än i sin egen stituation, och med detta inlägg hoppas jag att jag kan få några att fundera på detta.

Ofrivilligt barnlösa får höra så mycket strunt ändå. Folk som vet bättre än jag själv vad jag tycker och känner angående min barnlöshet.

Vi finns också, vi utan barn och våra liv är precis lika mycket värt som alla andras.



Tillägg: Glömde att skriva att jag accepterar och förstår fullt ut att att de som har barn måste få uttrycka sin glädje och stolthet över sina barn. Inte bara måste, utan SKA göra det. Det är inget man på något sätt ska dölja eller "skämmas" över, inte i närheten av mig, eller någon annan barnlös. Jag personligen deltar i den glädjen hos mina vänner och släktningar med barn.