Igår fick jag veta att en av min dotters bästa kompisar skall ha barn...hon har misstänkt ett tag eftersom hon gått upp i vikt men alla tester hon har gjort har visat..ingenting..nu är hon redan i femte månaden så det är uteslutet med abort...vilket hon kanske valt annars eftersom hon bara är 17 år..
Min dotter var orolig för vad kompisens föräldrar skulle säga..och pojkvännen..men de tog det väldigt bra..föräldrarna tyckte det skulle bli roligt att bli morföräldrar och pojkvännen var eld och lågor..
Och jag rannsakade mig själv...vad skulle jag säga om min dotter kom och talade om att hon skulle ha barn...
Och helt ärligt..det skulle väl inte vara nåt konstigt med det...huvudsaken är väl att man själv är villig att ha barnet..Det finns väl värre saker man kan råka utför än att bli med barn..
För barn är ju alldeles underbart...en välsignelse..Det har jag alltid känt för mina barn..och jag var 19 när jag fick min första...min dotter vars bästa vän nu skall ha barn..och hon kommer hinna bli 18 ganska precis..
Och det är väl helt OK...och egentligen alldeles underbart..