Varför måste jag vara en kännslomänniska?, jag vill inte det längre..... Alternativ

[silos]

Ni är nog trötta på mitt eviga prat om mitt liv och mitt mående men jag behöver skriva av mi lite och hoppas att ni har tålamod.

Sedan flera dagar tillbaka har jag mått riktigt dåligt;vill bara sova

Allt detta kom efter att jag gjort min senaste docka och nu kan jag inget göra alls;som att mina händer har blivit förlamade och en mörker har omgett mitt väsen trots solsken utanför

Idag sa min dotter:mamma så där har du varit under hela hennes liv och nu försökerhon att trösta mig.

Varför blev jag en sån här kännslomänniska???

Under mina kreativa dagar orkar jag nästan vad som helst men sen kommer de mörka dagarna och orken är fullständigt slut

Visst vet jag att jag kommer igen men medans det är som nu så är det jobbigt och jag vet att det finns andra som har det mycket mycket jobbigare och att jag borde vara tacksam för mitt liv och visst är jag det....

NU fick jag gnälla lite.

[Gillan]

Ni menar alltså på fullaste allvar??!!
- Att om man är känslomänniska så passar man inte in?!
- Och bör alltså söka läkar hjälp.!!

Tycker nog tvärtom jag
- Att det är ett sundhetstecken, att det fortfarande finns folk som
" känner ".

Lev med dina känslor Silos. De kommer och går. Ibland gör
de ondare än vanligt. Ibland känns de tom bra mycket bättre
än man kunde tro

Många är de människor som måste äta cipramil, effexor mmmm
som inte känner nåt alls längre. Själv föredrar jag att " känna ",
mot att inte känna alls.

/Gillan