Har ännu inte hittat min "rotbok", men här kommer lite annat:
Rötterna i en fuktig mark är ytliga och vidsträckta, men asken har också djupa rötter och är därför mycket vindtålig. Djupet kan vara lika stort som höjden på trädet. Asken är bandporig, vilket bl a innebär att en rotdel försörjer en särskild gren. Kapar man en rot dör också en gren.
Alla artiklar som beskriver asken talar om detta med stubbskott. Fäller man en ask har man 25 småaskar som kommer från stubbområdet. Ska man förhindra att trädets rötter skadar brunnen måste man ta bort stora delar av rotsystemet - att trädet skjuter stubbskott innebär att den kan få roten att överleva mycket länge.
Om man ska kunna avgöra om just den här askens rötter hotar brunnen måste man titta på brunnen. Om asken är stor borde dess rötter för mycket länge sedan ha passerat brunnen, eller gått in i den. Kontakta någon som kan kolla brunnens väggar och se om rötterna tränger in där!
I övrigt talar artiklar om 250 och 400 gamla askar. Det är alltså ett träd som kan bli mycket gammalt.
Cilla
Här är annat kul jag hittade om asken och dess historia:
Invandrade i början av värmetiden för 8000 år sedan.
Asken hör till de ädla lövträden. Den är ett vackert träd med högt välvd men ganska gles krona, och grenarna är markant uppåtriktade. Huvudstammen delar sig ofta långt ner i flera huvudstammar.
Ett av de mest anspråksfulla inhemska trädslagen. Föredrar djup, kalk- och lerhaltig mulljord på underlag med rörligt grundvatten. Har höga ljuskrav. Köldhärdig men känslig för vår frost.
Har ett vidsträckt och på fuktig mark ytligt rotsystem. Skjuter gärna stubbskott.
Kan bli 250 år och 35 m högt i Sverige. På Espelunda slott i Närke finns en ask som är 7.3 m i omkrets och 22 m hög.
Veden är seg och hård med gulaktig splint och ljusbrun kärna. Virket används bl.a. till flygplansbygge, faner, yxskaft, idrottsredskap, hockeyklubbor, spjut, åror, maskindelar, bränsle och massaved.
Av de näringsrika bladen bildas utmärkt mulljord, där många av våra små snäckor trivs.
Älg, rådjur, harar och kaniner äter med förtjusning askplantor.
Kallas ofta Kungaträdet eftersom lövskruden "kommer sist och går först".
Få europeiska lövträd kan utveckla så stora träd som asken. Ask är ett mycket uthålligt träd och kan uppnå en ålder på 400 år. Asken växer snabbt, de första 2 åren undantagna och utvecklar högstammiga smala, småkroniga träd. Friväxande, skapas grovgreniga, bredkroniga träd med typiska vertikala ungskott. Skotten är ljust grågröna, benknotsliknande. Knopparna sitter korsvis motsatta, dock ofta lätt förskjutna i höjdled. I ungdomen enstammigt, dominerad av toppknotten, endast få sidoknoppar utvecklas. Senare försvagas toppknoppsdominansen och den blir gaffelgrenig.
Knopparna är mycket säregna, pyramidala, matt svarta, mycket sent utsprickande, vanligen första eller andra veckan i juni. Barken på äldre stammar är mycket jämnt, korthugget uppsprucken med grov textur, närmast påminnande om ek. Karakteristiskt på många äldre träd är den påfallande utbredda stambasen, sockeln. Bladet är 15-30 cm långt, parvis sammansatt av 7-11 småblad, varav ett uddblad. Småbladen är brett lansettlika, sågade, 5-10 cm långa, mörkgröna på ovansidan, ljusa under. Höstfärg, ljusgrön och under gynnsamma förhållanden vackert gul, i mitten till slutet av september, ungefär samtidigt med björk av lokalt ursprung. Blomning på bar kvist i april-maj från sidoknoppar, varifrån den kvastlika blomställningen utvecklas. Blommor först rödvioletta senare grågröna, föga iögon-fallande. Skilda han- och honplantor, men även samkönade individ förekommer. Vingade långsmala, brunsvarta frukter i täta kvastliknande ställningar, länge kvarsittande.
Ståndort
Asken växer företrädesvis på fuktiga, näringsrika, helst kalkrika jordar. På alvarmark är ask det vanligaste trädinslaget, torkan till trots. Orsaken torde vara det kraftiga, vittförgrenande rotsystemet. Ask är rel. skuggtåligt men hämmas kraftigt under för tät skärm. Det är ett kulturgynnat träd samtidigt också ett träd som haft stor betydelse för människan, som producent av virke för mångahanda ändamål men också foder. Hamlade askar hör den svenska kulturhistorian till. Asken är ett snabbväxande träd, som i välgallrade skogsbestånd kan avverkas efter 60 år. Asken har ett oförtjänat dåligt rykte i grönytesammanhang. Visst spricker den ut ett par veckor senare än andra träd men lövfällningen är definitivt jämförbar med björkens. Askens lätta skugga ger lagom svalka under nordiska sommardagar. Askens förmåga att utveckla en trädstorlek avpassad efter förutsättningarna samt ett starkväxande, vittförgrenat rotsystem är en stor tillgång i stadsmiljön, vilket gör asken mycket intressant som gatu- och alléträd. I naturliga planteringar och ute i landskapet är asken ett betydelsefullt inslag. Viltskyddas, främst mot rådjur. Ask förekommer i plantskolorna i följande planttyper: häck, ungträd och alléträd. Härdig i zon 5.
Varm vinter har också inneburit lite snö och ingen riktig rotblöta i samband
med snösmältningen på våren, som ytterligare kan försvåra torka på våren.
Eftersom eken är ett bandporigt träd, dvs för att börja transpirera på våren
måste en ny omgång vida kärl växa till. Vattenupptagningen fungerar dåligt i de äldre årsringarna. Det bör innebära att trädet är särskilt känsligt för vårtorka. (Ask är också bandporig,men inte t.ex. bok och björk).
Sortegenskaper
Ask förökas med frö. Fröet ligger över ett år, innan det gror. Det nuvarande E-materialet härstammar från två frökällor i Uppsalatrakten. I båda frökällorna insamlas frö endast från ett fröträd, för att i denna första fas ge ett så enhetligt plantmaterial, som möjligt till uppgradering av park- och alléträd. Till en bredare landskapsanvändning insamlas frö från en annan bra, men ännu inte E-märkt frökälla. E-materialet är härdigt i zon 5. Förädlingsarbete pågår vid Inst.f. Skogs-genetik för framtagning av framtidens askar.
Källa
http://www.eplanta.com/dokument/fraxexuv.html
Hurdant rotsystem har Ask
27-11-2002, 22:03
