Jag och min sambo delar på föräldraledigheten. Jag jobbar torsdagar och fredagar och han måndag till onsdag. Men jag jobbar hemifrån så jag kan fortfarande amma och vara med barnen när jag har lust och hinner ta rast. Tack vare det arrangemanget fungerar det utmärkt att ha barnen så tätt, men skulle jag vara hemma på heltid skulle jag inte orka med två så här små samtidigt och fortfarande må bra. Denna lösning är suverän och gör att vi får mer familjetid tillsammans och både jag och min sambo får så bra kontakt med barnen.
Du har helt rätt angående SGI, annars har vi båda uppfattat det fel.

Jag hade samma situation som dig, högt SGI, sen arbetslös. Jag startade eget företag när jag fick Edvin och det är det jag jobbar med nu. Annars hade nästa barn varit låååångt fram i tiden för att uppnå samma eller lika bra SGI som jag hade.
Men ser man till barnen så fungerar det både bra och dåligt att ha dem så här tätt än så länge. Elias är ju bara 5 veckor så jag kan ju inte komma med nån "facit" över hela småbarnstiden

men hittills är det bra att Edvin inte är svartsjuk alls. Han är så liten, så han fattar inte riktigt att det har blivit konkurrens, han har aldrig förstått att han är ensambarn och jag vet inte hur länge han kommer minnas att Elias inte alltid funnits. Han älskar Elias och pussar på honom etc. Nackdelen är den att Edvin fortfarande är så liten, jag känner att jag vill ge honom mer tid och uppmärksamhet och kram och gos än jag hinner med nu när det är två som pockar på uppmärksamhet. Så följeslagaren blir konstant dåligt samvete gentemot båda barnen, men de älskar varandra.
Med denna arbetslösning som vi har så kan vi även bättre dela uppmärksamheten mellan barnen. Idag när ajg jobbar har jag till exempel Elias i bärsjal på magen medan jag jobbar här så han kan sova i lugn och ro. När han vaknar kommer sambon och tar honom igen så jag kan jobba. Under tiden Elias sover här så kan sambon ha lite egentlid med Edvin. Det kan hända att det är därför han inte heller blivit så svartsjuk för att han fortfarande ändå får så mycket uppmärksamhet. Men det är ändå mindre än förr.
Edvin har fortfarande heller inte kommit tillrätta med sina nätter, han vaknar fortfarande ibland flera gånger per natt. Så sist jag sov en hel natt är för tre år sen innan Edvin och graviditeten. Nu ser jag fram emot ytterligare ett par år av sömnlöshet.

Samtidigt känns det skönt att ta allt det på en gång nu när jag redan har vant kroppen vid en dålig sömnrytm.
Sambon tar hand om Edvin på nätterna och jag tar Elias, Elias som vaknar med nittio minuters mellanrum och vill ha mat. Så på dagarna är man rätt trött och ska ta hand om en ett och ett halvtåring som kommit in i sin första trotsperiod och blir vansinnigt arg om han inte får som han vill med vissa saker. Det är lättare att hantera konflikterna om man är pigg.
Men jag ångrar ingenting. Det är så här vi har planerat hela tiden, redan innan vi blev gravida för första gången bla pga boendesituation. Och jag ser fram emot att barnen kommer leka bra ihop. det är huvudsakligen roligt att ha två tätt, men skulle jag ta hand om allt själv i veckorna skulle jag inte orka med, men det är säkert olika för alla.