Det ligger nåt i båda synsätten. Jag läste först denna text på norska, och där har tydligen barnadödligheten i olyckor halverats sedan 1970-talet. Tror trafiken stod för stor minskning (många barn hade inte säkerhetsbälte på 70-talet), men helt klart har även vanliga olyckor i hemmet etc minskat.
Samtidigt kan man hävda att barns orörlighet kommer att leda till mer fetma, mer diabetes, och i längden fler för tidigt döda än trottoarkanter nånsin kunde klara av.
Det är bra att man tar bort onödigt farliga saker i barnens omgivning. Men det är inte bra när man dödar fantasin, initiativlustan till att leka.
Jag tycker inte att "dagens barn är så bortskämda!" är en bra klyscha. Den används ofta när äldre surar över något. Jag tycker det är jättebra att barnen inte behöver äta grisfötter eller sova i ouppvärmda rum, 4 ungar i varje säng.
Men när det gäller "buhuu, jag har ingenting att göra <znyffft>" så pirrar det till i min hjärna och synapserna börjar boxas med varandra. Om man inte har nåt att göra, så får man väl hitta på något? Fritidsgårdar, dataspel, 100 tv-kanaler, bibliotek, idrott, utbudet är ju ABNORMT mycket större idag än bara för 25 år sen. Ja, inte biblioteken kanske. Och inte fritidsgårdar. Men fritidsgårdar är ju bara fåneri ändå verkar det som. Alla jag hört talas om styrs av mobbargäng ungefär.
Kanske är det överflöd av information som gör att barn blir rastlösa så fort inget "händer". Att vara uttråkad är underskattat. Hm. Ursäkta om jag spårade ur lite

Ville bara säga att "vara uttråkad" aldrig kan motivera klotter, vandalism, rån, misshandel eller annat som ungdomar sägs ägna sig åt när de "inte har nåt att göra".