Folk över 30 borde vara döda!, Liten betraktelse Alternativ

[cic]

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på
40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra
medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi
hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på
hela dagen - ingen mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!

Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.

Vi cyklade och gick hem tillvarandra, bankade på dörren, gick rakt
in och blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.

Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel.

Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa
problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en
explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och
ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

[Kalle Mandelstam]

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på
40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra
medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Skulle vara intressant att höra vad några av de barn som dog av blyförgiftning, medicinöverdos eller av att slå in huvudet på en trottoarkant när de ramlade av cykeln skulle säga... Kanske "Grattis! Ni överlevde! Men kom ihåg oss som inte gjorde det."

mvh

Kalle

Du, det är inte på allvar..

Nä, kanske är det det som är problemet... Jag kan tycka att det är lite respektlöst mot dem som inte överlevde, det är allt. Sen, visst man kan få skämta om det mesta men inte om barn som dör.

Om man bortser från det allra första i texten så kan jag iofs inte säga att det är så mycket annorlunda idag, mycket av det som vi skulle gjort på den tiden.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi
hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Skulle barn ha slutat bygga lådbilar? inte troligt...

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!

Är ni så säkra på att alla hade vänner? och att alla barn idag inte har det?

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Skulle dagens föräldrar lära sina barn att inte komma över lite smågnabb?

Vi cyklade och gick hem tillvarandra, bankade på dörren, gick rakt
in och blandade oss i samtalet.

Tror inte dagens barn är så hemskt mycket mer väluppfostrade...

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Skulle inte säga åt min son att inte dela sin läsk med andra, ännu mindre att han skulle dö av det...


Bara för att man inte känner igen sig själv i barnens situation idag behöver det inte alltid betyda att man själv hade det bättre.


Kalle