Instämmer med vad flera skrivit förut om att man måste hitta den metod man själv trivs med, mår bra av och "orkar med" (alltså att man inte känner att man "offrat" ALLT det goda i livet, då kommer man bara ge upp).
Själv har jag alltid haft problem med magen och tarmarna. Under den period på ca 3-4 månader i slutet av 2004 som jag åt massor med fisk, fågel, grönsaker (även bönor, ärter osv.) och mer ost än jag tidigare gjort + att jag inte åt vitt ris, vit pasta, vitt bröd och potatis, så försvann problemen i princip helt. Jag har aldrig vad jag kan minnas mått så bra som under den perioden. Jag gick också ner 11 kg under den perioden. Det som var värst var söt- och saltsuget (godis, chips o.dyl.) men i övrigt så kändes det inte som att jag offrade särskilt mycket. Har alltid älskat så gott som all den mat som har bra GI-värden.
Sen började jag slarva i och med en semestervecka där allt var tillåtet att äta och har dessvärre inte kommit tillbaka i de goda vanorna sedan dess. Har börjat flera gånger men har för lite självdisciplin. Så fort jag fått en anledning att fuska har jag gjort det. *usch*
Kilona har jag nog gått upp de flesta igen och jag blir så irriterad på mig själv att jag inte kan ta mig i kragen och sätta igång igen när jag VET att jag både går ner i vikt och mår bra av denna livsstil!
Har tidigare försökt med att räkna kalorier, men det funkade inte alls. Hände ingenting över huvud taget.
Håller med mamamaggan om att magen inte gillar när jag äter för mycket (snabba) kolhydrater. Och ändå är det så svårt att låta bli att "råka" gå förbi snacks-avdelningen när man handlar...
GI-dieten
28-02-2006, 08:47
