Lojakten gör mig så ledsen Alternativ

[Jill-Ulrika]

Såg ett nyhetsinslag på TV där stolta herrar visade upp det lodjur de just skjutit. De hade visst sett fram emot att få skjuta lodjur i över 3 år och nu äntligen.

Jag blir bara så ledsen.

[Bettson]

HUjeda mig då!

Nu har jag bara tittat på forat så länge och nu har jag svårt att vara tyst.-

Ibland uttalar sig folk så kategoriskt att man bara tappar hakan.

För det första: Om vi tar det där med lyxjägare och nöjesmördare och allt vad det heter så har jag väldigt liten försåtelse för det begrppet. Enligt detta så skulle större delen av min släkt vara sk mördare. Kanske även jag för att jag även om jag inte jagar praktist deltager i träningen av vår jakt hund. Fy på mig då..................

Det ni anser som att mörda skulle jag snarare anse som att bekskatta beståndet. Förr i tiden för länge sedan så jagade man för matens skull. Till viss del även så idag. Utom kungen förstås i forna tider, han jagade för nöjets skull och hade speciella privilegier. På den tiden var det väl inte annorlunda än att vargen tog sig en lammstek att människan fick sitt.

Nu förtiden handlar det mera om att hålla balans i bestånden Då hävdar genast de ska naturvännerna att det får rovdjuren sköta. Visst det är helt OK. Men det innebär också att rovdjuren måste beskattas dvs jagas.
Annars inträffar det som nu verkar ske.

Rovdjuren är helt fredade. De jagar allt som finns. Rådjurstammar utrotas mer eller mindre. Rovdjuren söker sig söderut och kommer efterhand att utrota en hel del djur i Sverige.

Det är nästan vad som skett i Dalarna. Rådjur och småvilt är nästan helt borta men man har gott om lodjur. Att det överskjöts en hel del på lodjursjakten i Dalarna tror jag inte beror på att man stått beredd med fingret på avtryckaren som Kurt trodde. Det beror på två saker. Dels att det finns otroligt gott om lodjur. Dels att jakten fick bedrivas i hela länet. Myndigheterna tror ju inte att det finns lo i någon större utsträckning.

Alltså när hela länets jaktlag går ut och jagar det enligt myndigheterna sällsynta lodjuret så fick nästan varenda jaktvårdområde ett fällt djur nästan omedelbart. Överskjutningens orskaker är oftast att man inte hinner underrätta alla jägare som är ute trots moderna tiders telefonkedjor om att man skjutit fullt. Jag kan inte se något ofog i det, utan snarare att tillgången på lodjur är mycket god.

Att det skulle vara synd om lodjuren för att de jagas:

För ungeför tio år sedan så började viltet i mitt område bära sig underligt åt. Rå-getterna gick ända in i villaträdgårdarna och lade sina kid i daglega. Jag fann beteendet väldigt konstigt tílls jag förstod att det fanns lo ( då ungdjur på genomresa) i trakten. När man såg dess lodjur jaga så blev man illa beklämd. De lekte med rådjuren ungeför som en katt leker med en mus den ännu inte dödat. De till och med åt på dom medans de ännu levde.
Måste säga att jag blev väldigt beklämd av den synen.

Om vi återgår till rovdjuret människan så måste denna avliva djuret utan onödigt dröjsmål. Han måste träna, skjuta säkra dödande skott. Visst kan det hända att jägare skadeskjuter, men inte av vilje. Det kan vara en gren eller annat som ändrar kulans riktning. Det är aldrig en jägares avsikt att skada ett djur. Avsikten och skyldigheten är alltid att döda så snabbt och smärtfritt som möjligt. Detta gäller i såväl jaktsituationer som att avliva sk trafikkadat vilt.

Jag har i min hästhage hittat kadaver efter rådjur. Jag har varit lika tacksam vaje gång att det inte varit min fölunge eller min lilla shettlandsponny som var kadavret.

Fast vissa uttalanden om att jägarna får skylla sig själva om deras hundar blir uppätna så är det väl ingen som skulle tycka det var konstigt att husdjuren blir uppätna. Fast jag ställer mig frågan . HUR MÅNGA AV ER SOM HAR HUSDJUR SKULLE TYCKA DET VAR OK ATT FÅ DOM UPPÄTNA AV ROVDJUR.

Ifall ni inte skulle skydda era husdjur så tycker jag faktiskt inte att ni vore värda att på ha några. Min egen högst personliga åsikt.

Själv skulle jag utan att tveka hellre ta ett fängelsestraff än att mina hästar blev skadade i alla fall. Jag skulle inte tveka att gå emot varken lo eller varg även utan vapen för den delen heller.

Så till dessa åsikter om att jakthundar skulle vara mindre värda. Rovjduren kan gott äta upp dom . Samtidigt så anser man att rovdjuren skall få utopp för sitt naturliga beteende dvs att döda.

Kan bara påpeka att hunden och vargen är släkt och har samma ursprungsbeteende. Dvs att jaga. Vi i vår familj skulle inte ha den hundras vi har utan att vi skulle låta den jaga. Jaktinstikten är allt för stark för att hunden skulle trivas utan jakt. Men människan kontrollerar den och ser till att jakten inte blir grym och medför onödigt lidande som typ när lodjuren äter på sitt levande byte. Jakt bedrivs inte vid för djup snö eller skarsnö. Det pågår inte drev i timtal utan man låter viltet få en chans.

Så angående den sk jägarutbildningen så är en stor del av provet just artkännedom av fågel.

OCh Leia: Jag tycker det är jättekul att du vill gå en jägarutbildninga och att du vill låta din hund träna eftersök. Men kom i håg en sak bara. Även om du tycker att jägarutbildningen är mycket innehållsrik så innebär den bara egentligen att du har en grundplåt av kunskaper för att börja lära dig vad jakt egentligen innebär. Du har lärt dig lagstiftning artkännedom, jakt-tider och en del annat. Men riktig kunskap om jakt tar många år att förvärva i GODA jägares sällskap. Likaså de ska eftersöks och jaktproven.

Dessa är faktiskt inte så lätta att klara. Det krävs mycket träning och kunskap för att göra ett bra eftersök. Att ha klarat ett jaktprov är ungeför som jägarexamen. Man har skaffat sig en grundplåt för att i goda jakthundägares sällskap börja att lära sig.

Jag har både hört och sett en alltför stor tilltro till dessa eftersöksprov. Folk som hävdat att de minsann tagit det och det provet och haft den och den poängen. Det visar sig sedan att föraren har så liten jakterfarenhet att eftersöket gick helt åt skogen. I en del av dessa fall så har en mycket mera erfaren ( men omeriterad) hund tagit vid och rett upp det hela. Ibland har det inte gått. Resultatet har varit att där faktisk djur lidit mera än nödvändigt.

Därför är mitt råd till dig att deltaga vid jakter och till ex spåra ett djur från skottplatsen som du redan vet ligger längre bort tills du är säker på din hunds och din egen kapacitet. I ett skarp läge dvs riktig skada så är det bara erfarna hundar som går. Skit samma om de så vore vilka champions som helst eller riktiga mästerskapsrävar.

Hur kan man då tänka sig rovdjuren utveckling.

ja om man hade haft tilltro till jägarkåren så hade ALLA sorters vilt fått finnas. Rovdjur, storvilt och smådjursvilt. Man hade försökt hålla bestånden i balans med varandra.

Som det är idag så middtror man jägarkåren och kállar dom en massa allhehanda otrevligheter. Rovjduren fridlyses och både småoch storvilt för ut. Så börjar det vara i vår region. På en jaktmark min man har jagar i många år har man inte förnyat jakarrendet. Småviltet är nästan utrotat av varg och lo. Älgstammen har gått ner kraftigt pga av att vargen tar kalvarna. Det finns endast älg kvar och om man skulle jaga den så utrotar man den ännu snabbare än vad Vargarna håller på med idag. Alltså hade man inte lust at betala 30 000 kr per år för att INTE jaga. Man frånträdde arrendet. Man hoppas att markägaren tar sitt ansvar och inte arrenderar ut marken i väntan på en ny rovdjurspolitik.

När det inte finns mera mat i den trakten så komer rovdjuren att vandra söderut och göra samma sak där. När hela Sveriges jaktbara vilk utarmas så finns det ingen mat kvar åt rovsjuren. Då komer de att börja gå in i storstadområdena.

Ja de villa ägare som välkomnar rovdjuren för att rådjuren gör så mycket skada på trädgårdarna, de lär väl få annat att tänka på. Släpp inte ut katten. Ha inte hundvalpen lös på tomten även om den är inhägnad. Och låt för farao inte småbarn ligga och sova i barnvagnen ute på altanen.

Jäpp...... det blir något att se fram emot det.