Vi har, med jordbruk och skogsbruk, skapat en kulturmiljö där många djur får ökad överlevnadsförmåga, exempelvis älgen. Att kontra denna ökade överlevnadsförmåga med starkt ökad rovdjursstam kanske är etiskt mer tilltalande än att folk ska skjuta och äta djur. Om det är bättre att bli riven av lodjur än skjuten med blyhagel kanske är en smaksak. Jag tycker det ska finnas plats för varg, järv, örn, lo, björn, människa, och andra rovdjur. Fast om Sverige skulle skaffa fler rovdjur idag än vi hade på 1500-talet, då skulle det nog bli problem. Därför menar jag att den i huvudsak begränsande faktorn (förutom svält och sjukdom) bör vara jakt och inte rovdjur.
Som Bettson säger, vi MÅSTE jaga, om vi inte radikalt ska ändra livsstil, inte bara på landet utan även i städer. Om man propagerar för en markant ökad rovdjursstam, något som såklart är en legitim synpunkt, så bör man vara medveten om att älgar, rådjur, harar och katter som går utomhus starkt kommer att minska i antal, inte bara i fjärran landskaps obygd, utan även nära städer. Visst kan man ha en utekatt, men man får räkna med att den knappast lär dö av hög ålder, utan snarare av bilar (ingen skillnad från idag) eller rovdjur. Hästar måste såklart stå väldigt bra inhägnade, alternativt inomhus.
Rådjur och älg utgör ett bra tillskott till kosten menar jag, hellre sådana djur än nötkreatur uppfödda på importerat genförändrat sojafoder från skövlade regnskogar. Bäst är kanske att inte äta kött alls, men, det är nog en annan diskussion.
Men visst, som vän av trädgårdsodling kanske det kan vara värt fler vargar runt knuten för att slippa rådjur, vildsvin och katter