Astronomen Carl Sagan hade ett TV-program på 80-talet som hette "Kosmos".
Han gjorde en intressant beskrivning som fastnat i minnet:
"Tänk er en värld som består av två dimensioner. Där lever en del pappersbitar som går till jobbet, äter, sover, umgås och har sina liv.
En dag kommer en vindpust och får en av pappersbitarna att fladdra upp och se sina kompisar uppifrån. Strax därpå så landar papperslappen.
Han är lyrisk över vad han har sett och springer genast till sina kompisar för att berätta vad han har varit med om: "Grabbar, vet ni vad jag har upptäckt! Jag har upptäckt en ny dimension! Helt fantastiskt!"
De blir konfunderade och inte speciellt övertygade. "Okej, kan du visa oss var den nya dimensionen finns då?"
Nej, det kunde han ju inte eftersom både han och hela hans värld bestod av endast två dimensioner.
Jag kan nog mycket väl tänka mig att världen består av flera dimensioner, det är bara det att vi inte kan se dem - inte just nu i alla fall.
Och precis som LadyG skriver, vi använder bara 10% av vår hjärnas kapacitet.

....................................
Det här inlägget var lite av OT, men jag skriver det här ändå.