Pomolog Dahls åsikter om krikon från 1943.
Svenska krikon. Man kan ha skäl att fråga, varför icke svenskarna använder sina egna krikon lika gärna som de engelska. På flera ställen i landet växer de förvildade, och på ännu flera ställen ser man tjogtals med träd i alla åldrar i gamla numera övergivna trädgårdar; men endast sällan träffar man en person, som har smakat frukten efter vederbörlig kokning till sylt, mos, marmelad eller saft. Och dock äro dessa frukter särdeles värdefulla, då de genom kokning ger en mycket vackert rödfärgad produkt, lika fin som vore den beredd av storfruktiga plommon. I vissa fall äro de starkt sura, och sådana äro naturligtvis mest värdefulla till saft, närmast motsvarande den som beredes av svarta vinbär. Andra typer med mindre syra kunna efter att ha kokats med tämligen litet socker ge ett både vackert och gott mos, ytterst lämpligt att serveras exempelvis till gröt. Det är skada, att frukterna av dessa små träd så ofta få falla till marken och gå till spillo. Vissa av träden äro antagligen fullt värda att odlas, naturligtvis icke i förvärvs-fruktodlingar men väl i undangömda hörn av privata trädgårdar, där de utan nämnvärd vård kunna ge rätt ansenliga mängder värdefull frukt. Odlingen är ytterligt enkel: de äldre exemplaren skjuta lätt rotskott, som kunna flyttas utan svårighet. De gamla exemplaren torde aldrig ha fått beskärning, gödsling eller besprutning och synas ändå vara friska, varför också de unga antagligen skulle reda sig utan mera sakkunnig vård. Deras frukter mogna vanligen tämligen sent på hösten och äro oftast något mindre än Frogmore.
--------------------
|