Vi hade blomlös balkong i min barndom, men det fanns mycket kul i skogen och jag lärde mig vad man kunde äta där.
Mina farföräldrar var de enda jag kände med trädgård och det var en fyrkantig, platt gräsmattetomt med gul gräsmatta och äppelträd i raka rader som tuktades av en trädgårdsmästare varje år. Fyra krusbärsbuskar och två vinbärsbuskar i en annan rad och så stenplattor som det var viktigt att få bort mossan emellan.
Jag tyckte den trädgården var höjden av lyx och hade olika klättringsövningar i äppelträden, tyckte synd om mossan som måste spolas bort och njöt av solvarma krusbär.
I min trägård nu finns inte en rät linje och den består av ett stort rum kantat av stora träd och flera små rum och träd med slingriga stigar mellan. Den är kuperad och sluttar starkt och har både lite äng, lite skog, lite park, lite kultiverat och lite odlat och mest vilt, flera hundra olika arter. De stenplattor jag lagt är oregelbundna och jag planterar in många olika trampvänliga växter mellan dem. Ingen är dock lika fin som den bulliga mossa som mina farföräldrar spolade bort varje år...
Men jag har också krusbär. Och har kommit att tycka mycket om deras blommor, nästan mer än själva bären. Åtta vindpinade buskar med massor av vårblom och nästan lika många bär som jag vissa år bjuder getingarna på och andra år gör en äcklig marmelad som jag ger bort till vänner som gillar den och som idag har blomlösa balkonger.
--------------------
|