CITAT (Annlo @ 07-04-2006, 08:03)
Nej, det VET jag att jag inte blivit för det ges signaler, oavsett om man erkänner det eller inte, det är jag övertygad om! Det kan säkert vara småsaker som att man ser att knogarna vitnar av tillbakahållen ilska eller att ögonen svartnar av hat när man bråkar. Eller att han alltid går ut efter ett bråk, för att avreagera sig någon annanstans...brrr, man ryser av blotta tanken!
Men fy så obehagligt... det är ju sån jag blir när jag blir riktigt arg.
Nu blir jag både ledsen och rädd, tänk om jag också skulle kunna bli en galning.
Får hoppas jag känner mig själv bättre än så.
Har dock också haft funderingar kring detta med Hagamannen och en hel del andra, ex pedofilen i Huddinge. Familjefar som utnyttjat dottern och alla hennes klasskamrater i år. Och frun har inte märkt något. Man blir så bestört och chockad. Fast jag för min del tror att de verkligen KAN dölja. Jag tror inte man som partner direkt drar slutsatserna om att ens man är våldtäktsman eller pedofil för att han blir förbannad ibland.
Men tänk... bara tänk om man själv är en av dem som blir lurad. Det är så otrolit obehagligt att tänka på! Fast jag är nog inte rädd ändå... skulle min man vara en galning så är det lika sannolikt som att tjuren ferdinand skulle vara seriemördare...
Han är 32 år gammal och blev inte arg en enda gång under de första 27. Men sen träffade han mig.
Hagamannen, Dubbelliv?
07-04-2006, 04:52
