Min man har en fd kollega som han är mycket god vän med. Vi träffade kollegan och hans fru för en del år sen och vi blev alla goda vänner. Vi bor inte på samma ort, så vi har inte haft möjlighet att ses så ofta.
För några år sen så blev han morfar för första gången och strax därpå fick han beskedet om att han hade leukemi.
På något sätt lyckades han bli bättre av behandlingen och friskförklarades.
Vi skulle ha setts i somras, men av förklarliga skäl så blev det inte så, eftersom vi hade fullt upp med lille Elliot.
Tiden gick och min man har ringde nån gång ibland, men inte fått kontakt.
Ikväll fick jag reda på att han hastigt hade blivit sämre i sjukdomen och dött.
Varför är man så försiktig med att "inte vilja störa"?
Och nu är det oåterkalleligt för sent.
Jag är så ledsen.
Ibland är tiden kort
07-04-2006, 21:55
