Vad görö man åt ont i bena?, Tips tages tackamt emot Alternativ

[Bettson]

Jag inledde i höstas vikminskning. Diet GI och hundpromenader. Det gick ganska bra till i julas. Fick jättemycket smärtor " runt" det vänstra knät.

Värst är det när jag suttit eller legat ner och skall igång igen. . I mars så hade jag sådana smärtor i knät nattetid att jag vaknade. Då gick jag till doktorn. Hundpromenaderna hade då uteblivit eller skurits ner kraftigt pga av jag inte klarade av att gå så långt som både hunden och min bantning krävde. Den vikten jag hade lyckats minska i höstas hade kommit tillbaka.

Doktorn tog ett tång-grepp strax nedanför mitt knä varvid jag nästan hoppade av britsen av smärta. Någon diagnos fick jag inte, inte heller vidare undersökningar. Knän behandlas inte om man är överviktig så det spelar ingen roll vad diagnosen är.

Värken tilltog och jag gick till apoteket. Där talade man om att jag troligen har artros i begynnelsestadiet. Ta inflammatoriska medel "väl inlindade i havregrynsgröt" så att magen håller. Rör på dig och träna dina muskler och fortsätt att gå ner i vikt.

Det är fyra veckor sedan och nattsömnen har i alla fall återvänt. Men i måndags när jag gick ner för en trappa så small det till i andra vaden. Ett klonk ungefär. Det sitter i alla fall inte i knät men för lika ont.

Jag kan röra på foten men det gör ont när jag belastar och när jag går.
Jag kan inte rulla över på foten belastad för jag får fruktansvärd värk i vaden.

Nu går jag med båda fötterna i stela 90 graders vinklar. Steglängd ungefär två decimeter. Det ser ut som om jag går med TVÅ proteser ungefär.

Har försökt med massage, värmedyna, isbitar i plastpåse, värktabletter, liniment. Marginell förbättring.

Det känns som om rullstolen inte är långt borta.

Har ni några tips. GÅ tillbaka till doktorn? Jamen jag har inte gått ner mer än 1½ kg, så jag ligger fortfarande i den patientgrupp där det inte "lönar sig" att lägga ner pengar på diagnos för man gör ändå ingenting åt det.

Nu är jag nästan desperat, får sitta på stjärten för att ta mig nerför trapporna. Kontoret och sovrummet ligger på övervåningen och badrummet på nedervåningen.

Please, har ni några tips. Träna musklerna, men hur? Finns det något annat man kan göra?

Alla tips mottages tacksamt och bestämmt.

[Bettson]

Jag var tillbaka till doktorn och klagade. Blev skickad till röntgen för kontroll av ev bakercysta. Det var på det friskaste benet där jag egentligen hade ont i vaden. Känns om att gå till gyn när man egentligen har ont i halsmandlarna.

Det riktigt onda knät har jag inte fått undersökt. Jag fick brev från doktorn häromdagen där det stod att det förmodligen var en sträckning som skulle gå över med tiden.

Men jag har pratat med en annan yrkesman, en veterinär. Jag skämtar inte nu, sådana får inte behandla folk men han har klämt och känt och visat lite intresse och lite förklaringar i alla fall.

Jag har fått förklaringen att jag ansträngde det ena onda knät i höstas när jag bantade. I början precis som Neta säger så expanderar det hoptryckta ledbrosket en del när man minskar i vikt. Det blir smärtor. Lyssnar man inte på det så får man smärtsamma inflammationer och det är det jag har i vänstra benet.

Högra benet har förmodligen en bit av vadmuskeln gått av för jag har ett blåmärke och en knöl vid vristen och senfästet vilket skulle vara typiskt.
Där är det vila som gäller så att inte hela muskeln smäller av. Det är en ganska vanlig fotbollsskada som blir när man överbelastar ett ben. Fast spelar fotboll gör jag inte.

NU tar jag smärtstillande och vilar, ibuprofen 400 mg tre ggr per dag. Då känns det bättre. Ska när det mest akuta lagt sig övergå till att äta glukosamin. Vill först bara ha klart för mig eventuella korseffekter med mina andra medeciner.

Så kör jag med liniment, massage, värmedyna ispåsar och allt som kan tänkas lindra lite.

Viktnedgången är det primära just nu. Nu skiter jag i proffessor ( ursäkta uttrycket men jag är så trött på den gubben) Rössner och använder GI antingen han tycker om det eller inte. Han påstår ju att GI skulle vara skadligt. Men inget kan vara skadligare än som jag lever just nu.

Nu kan jag i alla fall gå 50m. Men att ta sig nerför trapporna är en plåga.

Men skam den som ger sig. Jag har varit uträknad förr och rest mig igen så det fixar sig nog. Kärringen är envis även om min gamla vanliga humor inte låter sig synas så ofta som den brukar. Men det skall jag nog ändra på.

Känner mig som en jädrans gnällspik.

Spik i foten........jajamensan



man har inte roligare än man gör sig. Nu får jag i alla fall god tid med alla deklarationer. Jag tar mig ju inte någonstans.

Intet ont som inte har något gott med sig.