Yngsta sonen ligger i lumpen. Helt plötsligt i och med det så förvandlas vår almenacka till något väldigt osäkert. Och oron skall vi bara inte prata om.
Det militära trodde jag var ordning och reda, superplanering, regler osv.
Sedan sonen ryckte in har jag lärt mig att ordning och reda bara gäller de värnpliktiga.
Tex när är de lediga nästa gång och väntas hem. Vi får se, är oftast svaret.
Planering, tjohejsan. Utbildingen skulle kunna vara mycket effektivare enligt sonen, mycket går åt till väntan pga dålig planering.
Regler, gäller bara de värnpliktiga. Befälen kan bryta mot hur mycket regler som helst.
Jag vet tex inte när sonen kommer hem nästa gång. När han ringer och vill bli hämtad osv. De får inte ringa hem ens en gång på ledig tid. Om vi vet att han kommer hem en viss dag och tid så kanske det lika ofta inte stämmer.
Det innebär att vi anhöriga inte vågar stänga av våra mobiler, vi passar telefonen för han kan ringa när som helst. Eller så har han tagit sista tåget som inte går ända hem för att överhuvudtaget komma hem, ofta för att regementespenalisten hållt kvar dom för någon skitsak så att de missar de flesta kommunikationer.
Inte kan jag lita på att han får träffa doktor om han är sjuk, befälen kan lika gärna bestämma sig för att alla den dagen är simulanter, och nästa och nästa.....
Fys-övningarna körs så hårt att den värnpliktige kräks för att sedan få fortsätta i samma tempo.
Att ligga i sängen när man är sjuk är inte att tänka på. Marcher med full utrustning trots feber har förekommit. Ligga neröverhuvudtaget får de endast göra när nattlampan är släckt.
Att de tar risker och vårdslösar med den fysiska hälsan står klart. Mest orolig är jag för vad som händer med den psykiska.
Allt är hot om repressalier hela tiden. Nu jävlar måste ni skärpa er annars vidtar vi åtgärder. På de värnpliktigas timme varje vecka så kommer dock kommentaren denna vecka har ni skött er bra. Men det är när högre befäl är med.
Den förtrendevalde ljuger varje vecka när han får frågan om vissa otillåtna bestraffningar har förekommit. Han vågar förmodligen inte annat.
Värst av allt är att sonen är myndig så jag har ingen talan. De värnpliktiga vågar inte protestera för att inte få det värre. Så var det slutar vet jag inte.
Nu är det storhelg snart och vi undrar om vi får fira den hela familjen, Vem vet................
Försvaret har ingen respekt för värnpliktiga, Men vi anhäöriga är inte värnpliktiga
28-04-2006, 09:10
