Jag förstår så väl din situation, har också ett nytt hus sedan i våras att ta i besittning. Det har stått obebott länge, man har haft lördagsöppen affär där bara, så grannbarnen har under hela sin uppväxt haft tomten mer eller mindre som sin egen. Således springer de runt där jämt och ständigt. Jag fann mig inte i början, utan sa lite veligt att "det är väl ok", då hade jag ju heller inte röjt upp och börjat plantera något, så jag hade inte så mycket att förlora. Men med tiden så planterar man ju och vill börja värna om sina planteringar.
Om vi har dörren öppen till huset (som vi håller på att renovera) så springer barnen bara rakt in och uppför trapporna. Min man blir väldigt irriterad och det börjar irritera mig också nu faktiskt.
Vi har nyligen bestämt oss för att vi måste börja sätta gränser, för de tycks inga ha själva. Några småplantor kaprifol blev nedtrampade, de slänger glasspapper och bär in saker i trädgården också, större stenar o dyl. LITE irriterande!

Fast man vill ju så gärna ha grannsämja och gärna ha barnen på besök ibland i alla fall, svåra avvägningar......
Fast vi känner att ju mer vi tar över trädgården, desto mer uppstår behovet att värna om den. I framtiden får inte deras barn leka fritt där längre och pappan måste sluta spruta ogräsgift längs tomtgränsen.
Jag tycker att du skall hävda din tomt! Sätt vresrosor eller annat vackert. Säg till att det inte går att springa tvärs över längre för nu finns det ömtåliga växter där! Det enda rätta tycker jag, det är ju din tomt och din husfrid det gäller, att de får går en mindre omväg tycker jag inte skall vara ditt problem.
Vad svårt det är, men jag tror att det blir lättare ju mer du rotat dig på platsen.