Ingen, på någon sida i argumentationen, verkar ta hänsyn till att tamdjur och vilda djur har olika förutsättningar och behov. Någonstans läste jag om någon som tyckte att "vargarna klarar sig minsann på bara kött och ben", men hundar och vargar är inte samma ras. De är lika, och de är så nära släkt att de kan få valpar ihop men de är fortfarande olika raser.
Jag kan alldeles för lite om ämnet för att kunna påstå att vargar och hundar klarar sig på samma föda, i synnerhet som det är svårt att veta hur mycket avel och mänsklig inblandning påverkat våra hundars egenskaper. Men det är ett intressant ämne.

(En mops eller chow chow ser inte så varglik ut, ska erkännas.)
Alla djurägare har inte tillräckliga kunskaper om det djur de äger, i många avseenden. Varför finns det inte "hundägarutbildning" eller liknande åtminstone (och motsvarande för katter förståss), för att minska djurens lidande i okunniga om än kärleksfulla och välmenande hem?