För två år sedan började man schakta och gräva för ett nytt bostadsområde i "vår" skog. Helt plötsligt är inte ens blåsipporna fridlysta. Pang på dom med lastbilshjul, upp med dom på skopan bara. Min väninna och jag beslöt oss för "Operation rädda skogens växter". Under ett par veckors tid gav vi oss iväg utrustade med spadar och lådor. Hennes hund höll på att bli galen på oss. Vi kom hem och lastade av lådor med tussilago, blåsippor, liljekonvaljer och blåbär. Vårdade dem ömt och planterade ut så fort vi hann i våra trädgårdar. Det enda som tog sig hos mig, men det ordentligt, var liljekonvaljerna. Min väninna fick behålla lite blåbär. Vet att vi var ute i fel årstid, men vad gör man.... Idag cyklar eller går vi förbi där ibland och vi sörjer alla förlorade växter. Jag tycker man skall rädda så mycket man kan. I Spanien räddade vi en del stora aloeplantor från en soptipp. De var så torra så de var röda, låg med rötterna helt exponerade för solen. Tog hem några och planterade, och den som var värst däran blommade efter en månad med en helt underbar blomstängel i aprikosrosa.
|