Det var tre grabbar som gett sig ut i främmande land för att söka lycka och
äventyr. Efter flera veckors vandrande i ogenomtränglig terräng var de utan
vatten, mat och andra förnödenheter, men fick till slut syn på ett nunnekloster och knackade på. De bönade och bad att få komma in och värma sig och få mat.
Abbedissan sa:
"Ingen man med ett redskap mellan benen för att skapa nya människor får komma in här!!
Killarna funderade ett tag och sa:
"Vad ska vi göra?
"Ni får välja själva - antingen kapar vi av den eller så får ni stanna utanför", sa Abbedissan.
Efter en lång stunds funderade beslutade de att gå med på förslaget om
kapning. Den första killen gick in och ett gallskrik ekade ut över skogarna.
Andra killen gick in, men från honom hördes bara ett litet "aj".
Kille nummer tre stod nu utanför och undrade vad som egentligen pågick
innanför dörrarna. Han gick i alla fall in och frågade nunnorna:
"Hur kom det sig att de skrek olika högt och mycket?"
"Vi kapar efter det yrke som ni sysslar med", sa en av nunnorna.
"Den första killen var plåtslagare, så hans slog vi av, den andra var kirurg
så honom la vi ett fint snitt på."
Då började den tredje killen att gapskratta, han la sig ned och kved av
glädje.
"Vad står på? Varför skrattar ni?", frågade nunnorna.
"Jo, sa killen. Jag jobbar på Hemglass, så min får ni suga av!!!"