Det tycker jag låter väldigt fönuftigt av dig...det där med att ha börjat söka hjälp för familjen, för som någon skrev lite längre bak, så har ju du haft en massa år bakom dig då du började inse din läggning och att ackceptera den, och om det hela kom som en chock för din pappa , så är ju 2 och en halv månad faktiskt inte så lång tid för att han ska förstå. Om han dessutom är en person som inte har förståelse för homosexualitet så är det ju ännu svårare...
Jag tror att det är väldigt svårt att döma människor efter deras sätt att klä sig, gestikulera eller prata....Ofta kan uppträdandet ha med yrket att göra. Många t.ex frisörer, eller klädskapare som är omgivna av nästan enbart kvinnor hela dagarna, börjar till slut att prata och gestikulera på samma sätt som kvinnor, medan kvinnor som är omgivna av män också tar upp männens gargong..
Själv ogillar jag macho typerna, och om jag fick välja så skulle det bli en mjuk känslig och öm person som vågar visa sin känslighet utan att skämmas...men det är ju inte alltid man får välja, för när/om kärleken kommer, så klampar den rätt in.. men det är ju en annan femma