CITAT (annie3 @ 05-07-2006, 22:44)
Det som jag tycker är tråkigt med sådana här situationer är att hundarna får skulden, eller i alla fall får lida av konsekvenserna. Det är ju "problemägare" som är ute och ställer till bekymmer, snarare än "problemhundar". Ett hundkörkort kanske är en bra idé?
De flesta hundar i Sverige får ju inte leva som hundar, vilket är roten till många bekymmer tror jag. De flesta hundar lever inte i en naturligt flock, de får för det mesta bara gå i koppel och de får inte utföra de arbetsuppgifter de var menade att göra. Och så som jag ser det så vet vi ofta för lite om hundars natur och språk för att kunna leva med dem på ett bra sätt. Vilket inte är så konstigt, de är ju en helt annan art. För att inte tala om alla som aldrig ens levt med en hund, hur kan vi förvänta oss att de ska kunna förstå dem? Och så står det att läsa i tidningar om galna hundar som biter barn, hur ska man kunna bilda en bra uppfattning om koppeltvång eller inte då? *Puh* Det här blev en lång diskussion...

På tal om att alla hundar har jagar, så stämmer inte det riktigt. Många raser har avlats för att arbete uppgifter där de inte får jaga, exempelvis vallhundar. Så alla hundar behöver inte gå kopplade på grund av en stark jaktinstinkt.
Ser ni förresten att den "skräckinjagande hunden" i artikeln i själva verket gäspar? Hi, hi... Det tyckte jag var riktigt roligt!
Stor kram till alla duktiga sunda hundägare med lyckliga lydiga hundar!
Jag uppfattar det i alla fall som en av dressyrens grundpelare att hunden har sin flock hos familjen där den bor.
Den andra grundpelaren är att inte förmänskliga hunden utan att låta den vara just hund.
Och den tredje att vi lär oss vad hundarnas flockbetende går ut på för att skapa kommunikation och låta den trivas i sin flock dvs familjen.
Att bara rasta sin hund i ett snöre och inte upprätta kommunikation med den är att beröva hunden dess flock. Och man har själv klassificerat sig som hundstallsägare. Inte hundägare.
Ju mera kommunikation man har med hunden dessto lyckligare hund.