CITAT (Reserv @ 20-07-2006, 07:21)
CITAT (netaave @ 19-07-2006, 23:44)
CITAT (bejron @ 19-07-2006, 20:27)
Men jag förstår inte riktigt. Din dotter är inte intellektuellt handikappad och behöver inte hjälp med fysiska saker. Vilka är hennes fysiska handikapp? Vad är det då hon inte klarar själv? Är man mentalt intakt ska man väl klara av sin egen medicinering. Har hon kanske blivit lite överbeskyddad och inte tagit eget ansvar för den sjukdom hon har?
Hon har en hypofys som inte fungerar, alla hormoner måste ersättas och hon tål ingen stress, har svårt för att ta sig för med saker och behöver oftast påminnas och pushas på för att det dagliga ska fungera.
Hon blir också "envis" klarar liksom inte att ställa om tanken när det behövs.
Det är så otroligt mycket som följer med detta, saker man i sin vildast fantasi inte kunnat gissa sig till.
Hon är medveten om detta och vi tränar, det finns hjälpmedel men dom är framtagna för utvecklingsstörda och "lite för mycket" för henne så naturligtvis vill hon inte ha det.
Roten till det hela är en operation av en hjärntumör när hon var liten.
Orkar inte förklara mer nu. Dessutom vill jag att hon ska godkänna det jag skriver här eftersom hon är en odlait själv.
Din sista mening kanske du skulle tänkt lite närmare på mycket tidigare

Hon
är en odlait, dom flesta av oss har sett bilder på henne, jag för min del anser att du redan lämnat ut alldeles för mycket uppgifter om henne.

Jag har själv en 33 årig multihandikappad grabb, han är ingen odlait, men det skulle alfrig falla mig in att blotta honom och hans olika handikapp här som du gjort med din jänta. När FK ska utreda om man behöver ha sjukpension eller inte som vuxen person så kan det ta tid, men när man haft vårdbidrag så flytter det oftast smärtfritt och av sig självt, men endast om det är berättigat. Vårdbidag utbetalas för handikappade barn och ungdomar, när ungdomen övergår till vuxen så är det meningen att h*n ska kunna klara sig själv, om du nu anser att hon psykiskt utvecklingsstörd och är så okapabel att klara sig själv så kan du omyndigförklara henne då.....men det vill du väl ändå inte? För
så obegåvad tvivlar jag på att hon är. Jänta är en vuxen kvinna nu och vådbidraget du fått varje månad har utbetalts till dig för att
du skulle förbereda henne för vuxenlivet och alla ansvar det bär med sig. Föräldrar är vi till våra barn tills vi dör....eller dom....men man finns alltid till hands och stöttar dom i med och motgångar, och många gånger även ekonomiskt. Men du har juh möjlighet nu att gå upp och jobba 100% istället för 50%, om du haft vådrbidrag för att sköta henne så kan du söka som personlig assistent för nån som bara behöver en ledsagare och sällskap, det är inte kroppsligt betungande, och du tjänar dom pengarna du förlorat på att din lilla jänta vart vuxen.

*Suck*
Nu förstår jag alla pm jag fått när jag satt på datorn idag och tycker faktiskt det är skönt att du försvinner härifrån!
Jag begär inte att du ska förstå eftersom du uppenbarligen inte vill göra det.
Men att visa oss lite respekt kanske vore på sin plats. Du ska inte ens diskutera Fk med mig, hade du mina erfarenheter skulle du förstå det.
En sak ska du och alla andra ha klart för er och det är att både hon och jag har i flera år arbetat för att detta ska få uppmärksammas, dom här ungdomarna, barnen och även vuxna finns och måste tas hänsyn till.
Många har blivit förtidspensionerade för psykiska besvär för att kunskapen är så låg även hos sådana personer som borde ha den. Inget kan vara mer fel, dom har ofta ett starkt psyke för att dom måste ha det.
Hormoner betraktas ofta som "mens, finnar och pubertet" men vissa hormoner är direkt livsuppehållande som t.ex. cortisol och vassopressin.
Detta styr stress, ork och vätskebalans, men även binjurarnas och sköldkörtelns hormoner.
Jag har aldrig skrivit ett ord som hon inte godkänt, vi betraktar båda allt vi skriver här och på andra ställen, som ett led i det arbete vi gör för att medvetengöra utomstående.
Ibland lyckas vi, ibland uppenbarligen inte.
Elle jobbar själv som ungdomskontaktperson för hela landet, jag som dito familjekontakt.
Vi orkar ibland, men den orken tryter mer och mer hos mig, ger upp gör jag aldrig, men att tro att våra behov görs om från dag till dag tror nog inte ens du på.
Vi har just kämpat igenom hennes gymnasietid och lagt fokus på det. Nu är det arbetsförmedlingen rehab vi försöker sätta oss in i, folkhögskoleutbildningar m.m. vi tror hon ska klara av. Hittills har ju skolan varit tvungen att jobba utifrån hennes förutsättningar, det står gudskelov i skollagen. Det är lite annat när det gäller högskolan.
Hon kan den grafiska kommunikationen idag, gick ut med många mvg och vg, har dock p.g.a. sitt handikapp och utseende (övervikten, som kommer av handikappet) inte stor chans på arbetsmarknaden, vissa arbetsgivare har inte ens kollat vad hon faktiskt kan eller ens kastat en blick på betygen, vad tror ni det beror på,
jo fördomar fördomar vi tampats med dagligen sen hon blev sjuk, men som vi hittills varit förskonade från här på odla.
Du tror du kan och vet mycket Reserv, kan kanske det om annat också, men det här kan du inte ett jota om och skulle därför kanske inte ens svarat på mitt inlägg.