jaha! Alternativ

[netaave]

Då har man fått en inkomstsänkning på 7000 i månaden, samtidigt har maken gått från tjänste- till ålderspension så det blev en sänkning med ca 2000 där också.
Jag jobbar ju halvtid för att vi har ett funktionshindrat barn, hon finns kvar och hennes behov också. Men Fk anser att hon kan klara sig själv dom läser ju bara personnr och ser att hon gått ut gymnasiet. Ingen fortsatt handikappersättning alltså!

Visst klarar vi oss, hennes rum förhöjer inte vår boendekostnad och maten fixar sig väl. Men det känns innan man får ställa om sig. Dessutom finns hennes behov kvar av träningar, skjutsningar till och från, färdtjänstkostnader m.m.
Inget kul alls!

[AnitaO]

*Suck*
Nu förstår jag alla pm jag fått när jag satt på datorn idag och tycker faktiskt det är skönt att du försvinner härifrån!

Det där tycker jag faktiskt är rent elakt

Jag begär inte att du ska förstå eftersom du uppenbarligen inte vill göra det.
Men att visa oss lite respekt kanske vore på sin plats. Du ska inte ens diskutera Fk med mig, hade du mina erfarenheter skulle du förstå det.

En sak ska du och alla andra ha klart för er och det är att både hon och jag har i flera år arbetat för att detta ska få uppmärksammas, dom här ungdomarna, barnen och även vuxna finns och måste tas hänsyn till.
Många har blivit förtidspensionerade för psykiska besvär för att kunskapen är så låg även hos sådana personer som borde ha den. Inget kan vara mer fel, dom har ofta ett starkt psyke för att dom måste ha det.
Hormoner betraktas ofta som "mens, finnar och pubertet" men vissa hormoner är direkt livsuppehållande som t.ex. cortisol och vassopressin.
Detta styr stress, ork och vätskebalans, men även binjurarnas och sköldkörtelns hormoner.
Jag har aldrig skrivit ett ord som hon inte godkänt, vi betraktar båda allt vi skriver här och på andra ställen, som ett led i det arbete vi gör för att medvetengöra utomstående.
Ibland lyckas vi, ibland uppenbarligen inte.
Elle jobbar själv som ungdomskontaktperson för hela landet, jag som dito familjekontakt.

Vi orkar ibland, men den orken tryter mer och mer hos mig, ger upp gör jag aldrig, men att tro att våra behov görs om från dag till dag tror nog inte ens du på.
Vi har just kämpat igenom hennes gymnasietid och lagt fokus på det. Nu är det arbetsförmedlingen rehab vi försöker sätta oss in i, folkhögskoleutbildningar m.m. vi tror hon ska klara av. Hittills har ju skolan varit tvungen att jobba utifrån hennes förutsättningar, det står gudskelov i skollagen. Det är lite annat när det gäller högskolan.

Hon kan den grafiska kommunikationen idag, gick ut med många mvg och vg, har dock p.g.a. sitt handikapp och utseende (övervikten, som kommer av handikappet) inte stor chans på arbetsmarknaden, vissa arbetsgivare har inte ens kollat vad hon faktiskt kan eller ens kastat en blick på betygen, vad tror ni det beror på, jo fördomar fördomar vi tampats med dagligen sen hon blev sjuk, men som vi hittills varit förskonade från här på odla.
Du tror du kan och vet mycket Reserv, kan kanske det om annat också, men det här kan du inte ett jota om och skulle därför kanske inte ens svarat på mitt inlägg.

Finns det nån här på odla som har tillräckliga kunskaper i ämnet?
I så fall skulle ingen kunna svara på inlägget

Svårt på arbetsmarknaden har många ungdomar.
Det är ju inte det som ska avgöra om man betraktas vara för sjuk för att arbeta.
Vi är många som har barn som gått ur gymnasiet och som inte får nåt jobb.
Inte får vi bidrag för att försörja dom. Det får vi göra själva.

Kanske din dotter kan få hjälp på arbetsförmedlingen med att komma vidare i livet.
Det finns säkert lösningar som skulle kunna fungera för henne.