CITAT (amaira @ 22-07-2006, 10:51)
Vi som är föräldrar till handikappade/funktionshindrade barn, lever också med en egen inre oro för den dagen vi själva är borta - och "barnet" är kvar. Att skapa förutsättningar för "ett eget liv" med kvalitet, är en av de viktigaste uppgifterna för oss - och det är vi allra oftast VÄL medvetna om! Och mycket ofta "tänjer vi banden" så mycket som det går. Som det GÅR, utan att skada...
Detta är tankar som VI lever med, i högre grad än föräldrar till "vanliga" barn gör.
Just därför är det viktigt att få ut dessa ungdomar i eget boende och inte bo hemma för länge under föräldrarnas beskydd.
När man som förälder slussar ut sina barn oavsett vad de har för handikapp eller är "helt friska" så kan man på avstånd hjälpa också, men att barnen får mera insikt i hur det är att bo själv och ta mera ansvar.
Då kan man som förälder också se hur det fungerar med myndigheter och vad det är som behövs för att det skall fungera den dagen man inte finns, så barnet (det vuxna) har skaffat sig ett annat nätverk än föräldrar.
För har man otur så kanske man är borta väldigt snabbt och då kan det blir stora problem för de som bott hemma för länge.
Har sett det i en familj med egna ögon som hade visserligen en utvecklingsstörd grabb, han bodde hemma i ett beskyddande hem, men plötsligt var mamman borta och ett år senare pappan eftersom de var "gamla föräldrar". Det blev en chock för honom när han då blev tvungen att flytta till gruppboende eftersom han inte hade varit i dessa kretsar tidigare. Det tog många år innan han anpassade sig.
Hoppas att det ordnar sig för er av hela mitt hjärta netaave.
En undran till: Sjukpension kan man väl söka för det kan man ju upphäva den dagen man ser en ljusning eller är hon för ung till det?
jaha!
19-07-2006, 11:44
