Hjälp! En valp! Alternativ

[ester]

Jag har tvekat länge samtidigt som jag tjatat och gnällt. Jag vill så gärna ha en hund till. Vår andra hund dog för snart ett år sedan och den vi har kvar är både ensam och gammal. Det som räddade oss när vår andra hund dog var att vi ändå hade en kvar.
Vi ville ha en omplacering, men har inte hittat någon av de raser vi ville ha. Och valp... Vi har ju en tvåårig liten dotter. Hon är inte heller rumsren... Sen vet jag inte hur jag kommer att jobba i höst. Det kan bli allt från helt arbetslös till deltid. Inte heltid, men ändå. Lillan ska gå på dagis och det blir ett stort steg för mig

Nu ringer maken runt till olika kennel! Inte till uppfödare av de raser som JAG ville ha utan uppfödare av en av hans favoritraser. Jag har envis hävdat att det inte skulle vara familjehundar och sällskapsraser, men får väl erkänna att jag har fel.

I våras ringde vi på en boxerkorsningsvalp, men när vi bestämt tid för en titt så fick jag kalla fötter och avbokade.
Jag har alltid haft djur, alltid hund, men plötsligt känns det mer läskigt än roligt. Kanske för att jag är ensam om djurens träning. Maken umgås, sköter om och kelar med djuren, men tränar dem aldrig. Just nu känner jag att min tid räcker precis åt den hund vi har och åt mina hästar. Och då har jag mest varit föräldraledig och inte jobbat nästan alls på det senaste.

Lugna mig om att det inte kan vara SÅ farligt! Det var ju snart 8 år sen vi hade valp sist. Och denna valpen kommer att bli STOR! Så den bara måste tränas ordentligt. Kanske jag skulle kräva av min man att han är den som får ansvara för träningen? Trots att han kommer att jobba heltid i höst? Jag kan träna spår med hunden då den blir äldre, men i övrigt promenera hundarna och pyssla med mina hästar.

*pust* Hur kan en söt valp bli så läskig? Dyr är den också och mina föräldrar kommer att få ett spel om de får veta att vi tänker skaffa en hund till. (Att man ens bryr sig när man är 32 år, men mamma är väl alltid mamma?)

[Imsavimsa]

Jadu, det är inte lätt vad som är rätt och fel i alla lägen. Jag är väl förmodligen helt fel person att säga något alls. Har en 2-årig (icke rumsren ) son, just nu tre vuxna hundar, är arbetslös för tillfället men tänker starta eget företag som kan skötas hemifrån det mesta. Till detta skall då tilläggas att min vuxna hane har valpar på gång om en vecka och där har jag tingat en tikvalp om det blir några. Dessutom har jag nu mina 7 westievalpar som är en vecka gamla. Som tur är har jag förhoppningsvis fått dem levererade innan min nya valp kommer hem. Men då har förhoppningsvis min andra westietik fått valpar hon också. *puh* Man kan ju alltid skaffa sig jobb. Men jag trivs med mina hundar och mitt liv (för det mesta iaf ).

Vad jag vill säga är att du skall känna att det känns rätt för dig, ni är ju flera i familjen. Och om du känner att din tid inte räcker till för all träningen så är det kanske inte någon dålig idé att din man får ta i den biten på den här hunden. Även om han jobbar heltid. Du har ju ett heltidsarbete du också, även om du är arbetslös så är det inte precis att sitta hemma på soffan och äta chokladpraliner. Det tar tid att söka arbete, lämna och hämta barn på dagis mm mm. Och känn efter ordentligt att det blir en ras som även du vill ha.

Jag avråder dig alltså inte, men det måste kännas rätt för er båda. Och det klart att en liten valp kan kännas läskig, även om den är söt. Det är ju inte valpen som är läskig utan tankarna på att man skall fixa det hela, så det är väl en sund reaktion tycker jag. *fniss* och det där med föräldrar och vad de säger känner jag alltför väl igen. Och jag är 43 år, och tänker på vad ska pappa säga, min mamma lever tyvärr inte längre. Det lustiga är att det är mina föräldrar som fört mig in i hunderiet, då de hade kennel med en hel del hundar under min uppväxt. Så ja, jag är "skadad" sedan födseln .

Lycka till, vilket ditt beslut än blir.

Hälsningar
Bea