Jag har tvekat länge samtidigt som jag tjatat och gnällt. Jag vill så gärna ha en hund till. Vår andra hund dog för snart ett år sedan och den vi har kvar är både ensam och gammal. Det som räddade oss när vår andra hund dog var att vi ändå hade en kvar.
Vi ville ha en omplacering, men har inte hittat någon av de raser vi ville ha. Och valp... Vi har ju en tvåårig liten dotter. Hon är inte heller rumsren...
Sen vet jag inte hur jag kommer att jobba i höst. Det kan bli allt från helt arbetslös till deltid. Inte heltid, men ändå. Lillan ska gå på dagis och det blir ett stort steg för mig
Nu ringer maken runt till olika kennel!
Inte till uppfödare av de raser som JAG ville ha utan uppfödare av en av hans favoritraser. Jag har envis hävdat att det inte skulle vara familjehundar och sällskapsraser, men får väl erkänna att jag har fel.
I våras ringde vi på en boxerkorsningsvalp, men när vi bestämt tid för en titt så fick jag kalla fötter och avbokade.
Jag har alltid haft djur, alltid hund, men plötsligt känns det mer läskigt än roligt. Kanske för att jag är ensam om djurens träning. Maken umgås, sköter om och kelar med djuren, men tränar dem aldrig. Just nu känner jag att min tid räcker precis åt den hund vi har och åt mina hästar. Och då har jag mest varit föräldraledig och inte jobbat nästan alls på det senaste.
Lugna mig om att det inte kan vara SÅ farligt! Det var ju snart 8 år sen vi hade valp sist. Och denna valpen kommer att bli STOR! Så den bara måste tränas ordentligt. Kanske jag skulle kräva av min man att han är den som får ansvara för träningen? Trots att han kommer att jobba heltid i höst? Jag kan träna spår med hunden då den blir äldre, men i övrigt promenera hundarna och pyssla med mina hästar.
*pust* Hur kan en söt valp bli så läskig? Dyr är den också och mina föräldrar kommer att få ett spel om de får veta att vi tänker skaffa en hund till. (Att man ens bryr sig när man är 32 år, men mamma är väl alltid mamma?)
Hjälp! En valp!
22-07-2006, 19:42
