jaha! Alternativ

[netaave]

Då har man fått en inkomstsänkning på 7000 i månaden, samtidigt har maken gått från tjänste- till ålderspension så det blev en sänkning med ca 2000 där också.
Jag jobbar ju halvtid för att vi har ett funktionshindrat barn, hon finns kvar och hennes behov också. Men Fk anser att hon kan klara sig själv dom läser ju bara personnr och ser att hon gått ut gymnasiet. Ingen fortsatt handikappersättning alltså!

Visst klarar vi oss, hennes rum förhöjer inte vår boendekostnad och maten fixar sig väl. Men det känns innan man får ställa om sig. Dessutom finns hennes behov kvar av träningar, skjutsningar till och från, färdtjänstkostnader m.m.
Inget kul alls!

[amaira]

Just därför är det viktigt att få ut dessa ungdomar i eget boende och inte bo hemma för länge under föräldrarnas beskydd.

Precis, Inga! Du har förstått det jag skrev, alldeles rätt.

Det jag opponerade mig mot var:

Det är visserligen sant det du skriver. Men när du skriver det här, på det här viset, kan jag bara få det till att du "inte litar på" att Netaave är kapabel att veta detta själv?

Sedan vill jag "rätta mig själv". Ibland skriver jag så klumpigt.

För även om våra vuxna barns diagnoser är olika, finns det nog likheter i symtom när det rör obalanser i hormonsystem och signalsubstanser.

"Likheten i symtom" skriver jag, men menar faktiskt omgivningens "symtom", eller snarare reaktioner.


Så vill jag tillägga, att jag har själv, personligen, på fullt allvar, blivit bemött med att sonen inte ska bo med mig, just för att han blir överbeskyddad. (detta var tidigare, innan saker och ting löste sig bättre) Både från "vanligt folk" och några som arbetar med ungdomar.

Medan de verkligt kunniga som vi så småningom fick till vår hjälp när vi äntligen "kom rätt", tvärtom sa att det vore katasstrof att skilja oss åt (!!!) som det var då.

Det är ju därför som jag skriver här. Dessa "övertygelser" utkastade på generellt måfå - som om det är en ständigt allmängiltig sanning oavsett situation och individ och underliggande orsaker som "den-som-vet" inte har en aning om - får mig att vilja att "folk" tänker till en gång extra.

Vi som har barn med "osynliga handikapp" (och dessutom hög och fungerande begåvning) har förutom de "vanliga" svårigheterna att kämpa mot, även omgivningens fördomar, "goda råd" och påtalade sanningar...

Det är verkligen sorgligt! Det är ju STÖD vi behöver, inte sånt som i värsta fall kan kännas som "påhopp", från de självutnämda experterna.

Det jag skriver om här, utgår förstås från mina egna erfarenheter och upplevelser. Det är därför jag skriver.

Och snälla ni, "tänk till" en gång extra . Det kanske inte alltid är precis så som man föreställer sig, i sin inre fantasi.
Världen och livet är oftast mer komplext än så. Det finns helt enkelt "mera" ... än den fyrkantiga bild som vi människor automatiskt väver ihop av varje händelse och berättelse vi ser och hör. En berättlse som bygger på våra egna erfarenheter i livet, och därmed faktiskt säger mer om oss själva än om situationen vi betraktar.

Det är ju så vi fungerar vi människor Det "hjälper" att försöka vara medveten om det.