CITAT (AnitaGg @ 26-07-2006, 13:13)
Man kan inte sätta upp sig själv som nån slags standard för vad som är rätt och fel, och sen fnysa åt alla som väljer andra vägar.
JO det är nog kanske så att vi är väldigt olika.
Jag nöjer mig med lite, hellre än att skuldsätta mig. VI reparerar själva därför att vi tycker vi är för gamla att ta stora lån. Vi tar tillvara mycket och återanvänder virke vid reparationer. Det tar tid men blir billigare osv
SVägerskan och svågern har flyttat in i en svindyr tvåa i dom fina kvarteren. Allt är nyproducerat och splitter nytt, inget fel i det om man har råd. Svågern fick slänga hela sitt bohag när de flyttade ihop för att hans grejor inte dög. Sedan var det hennes och komplementköp som gällde.
Det är bara det att de inte kommer att få sin ekonomi att gå ihop. Får man det knappt att gå runt när man är ledig med full föräldrapenning så lär det inte gå ihop när man har en pendlingskostnad på 2500 kr / månad och desstuom skall betala dagis. Jag inser i alla fall att de antingen hamnar hos kronofogden eller måste flytta till en billigare begagnad lägenhet i ett ytterområde så snart färäldrapenningen är slut.
Inte säger jag ett knyst om detta, skulle inte falla mig in att lägga mig i. Beundrar den fina lägenheten som hon är så glad över. Men jag kan inte förstå att man i det läget helst vill kritisera andra som inte har samma nya grejor och inte samma mängd med personlig tid.
Sitter man i en nyproducerad lägenhet sju våningar upp så behöver man inte sköta trädgård, man behöver inte reparera, det är lättare att städa eftersom alla ytor är nya och fräscha. Om bilen aldrig körs på grusväg så minskar bilvården. Och inte måste man ha flera uppsättningar kläder. Vi har ju en mängd jobbar och snickarkläder som också måste tvättas och tas om hand.
Fast vi vet i alla fall att även om livet skkulle bli väldigt ovänligt och vi båda två skulle bli sjukpensionerade så kommer vi att har tak över huvudet. VI har liksom planerat för värsta tänkbara läge när vi blir äldre. Allt annat är en bonus.
OCh just det att man inte kan förstå andras situation och livsval man mäter bara enligt sin egen måttståck som man själv vill ha den tycker jag också är en konstig livsinställning.
Innerst inne så tycker jag att det är så konstigt att hon kritiserar alla andra som inte har nya grejor när hon egentligen själv inte har råd med den standard hon omger sig med.
Och ännu kostigare blir det när man kritiserar andra som antingen inte är friska och som jobbar så mycket som deras kroppar bara förmår vilket ibland inkräktar på det privata livet. Samtidigt som man själv inte har råd att arbeta så lite som man gör.