Lillan gråter Alternativ

[ester]

Nu är inskolningstiden över och min lilla, lilla 2-åriga bebis ska vara ensam på dagis.
Och det vill hon inte!!!! Vi startar bra med en kombination av nya tänder och förkylning. Dessutom jobbar både jag och pappan dagtid båda två hela veckan. Lillan gråter när jag lämnar henne och det känns så jobbigt. Hon har förstått att jag ska lämna henne där och hon bubblar och vinkar och säjer hejdå på väg till dagis, men när det väl är dags klamrar hon sig fast vid mig och skriker. Dagisfröken tar henne och bär iväg henne och jag känner mig som en riktig skurk. Jag är onda mamman för det är jag som lämnar henne. Sedan kommer den goda pappan och hämtar
Hon vill inte riktigt äta, fast det tror jag beror på tänderna. Pappan tog ledigt i måndags och i går och i dag har han åkt tidigare från jobbet för att det inte ska bli så långa dagar. I morgon och på fredag får jag sluta två timmar tidigare. Men jag måste ju ändå lämna...
När pappa hämtar är hon glad, men de säjer att hon är ganska ledsen under dagen. Ändå knatar hon glatt på när vi ska in till dagiset så hon vill gärna vara där, men tillsammans med mamma eller pappa.

Är det bara att hålla ut eller finns det knep? Jag försöker att vara glad och käck och vinka.

Usch, varför ska man jobba så långa dagar? En stund räcker väl?

[Smuttan]

Hejsan!
Jag har inga egna barn,men en kompis till mig hade ett litet knep och det funkade väldigt bra för dom...
När de skolade in sin dotter på dagis så var ju nån av föräldrarna alltid med. När inskolningstiden så att säga var över så när mamma följde med henne till dagiset så gick de ( iden mån de kunde) till dagiset tidigare  och mamman följde med in och var där bara några minuter tills dottern "glömde bort" sin mamma.....som då smög sig därifrån.
Jag vet inte om det är så man ska göra men hon gjorde så och gör det än idag.....smärtfritt lämnande på dagis.(enligt dom,sen vet jag ju inte iof hur dagispersonalen får ha det under dagen....men det är en annan story;)  )

kram och lycka till

Det tror jag är en ovanligt dålig metod som ger otrygga barn. Budskapet till barnet är ju att om du inte har koll på mamma/pappa hela tiden så försvinner dom.

Jag kan säga så här att 2 av mina barn har varit på dagis, de var mammiga till tusen och skulle inte gå att lämna, men jag hade ju ett jobb som väntade och måste gå för att mina vårdtagare skulle få komma sig ur sängen och få frukost.
Jag gick lite tidigare med dom så att JAG klädde av dom de som skulle av, satt vid frukost om tid fanns, sedan så kom lek igång och då gick jag iväg, de hade fullt upp i flera timmar och hant inte med att märka att jag var borta.
Då jag kom så befann jag mig i uterummet och där såg personalen till att de alltid hittade mig då det var dags för hemgång.

Barnen var då ca 8 mån och 1,8 år.