Lillan gråter Alternativ

[ester]

Nu är inskolningstiden över och min lilla, lilla 2-åriga bebis ska vara ensam på dagis.
Och det vill hon inte!!!! Vi startar bra med en kombination av nya tänder och förkylning. Dessutom jobbar både jag och pappan dagtid båda två hela veckan. Lillan gråter när jag lämnar henne och det känns så jobbigt. Hon har förstått att jag ska lämna henne där och hon bubblar och vinkar och säjer hejdå på väg till dagis, men när det väl är dags klamrar hon sig fast vid mig och skriker. Dagisfröken tar henne och bär iväg henne och jag känner mig som en riktig skurk. Jag är onda mamman för det är jag som lämnar henne. Sedan kommer den goda pappan och hämtar
Hon vill inte riktigt äta, fast det tror jag beror på tänderna. Pappan tog ledigt i måndags och i går och i dag har han åkt tidigare från jobbet för att det inte ska bli så långa dagar. I morgon och på fredag får jag sluta två timmar tidigare. Men jag måste ju ändå lämna...
När pappa hämtar är hon glad, men de säjer att hon är ganska ledsen under dagen. Ändå knatar hon glatt på när vi ska in till dagiset så hon vill gärna vara där, men tillsammans med mamma eller pappa.

Är det bara att hålla ut eller finns det knep? Jag försöker att vara glad och käck och vinka.

Usch, varför ska man jobba så långa dagar? En stund räcker väl?

[ester]

Dom där reglerna för arbetslösa och gravlediga är vansinniga och inte alls för barnens bästa.
Nu hör jag ju att det går bättre och bättre för er.
Förstår ju att det blir hattigt om ni ska åka varje dag då för så kort tid, min sonhustru valde också att ha barnen 5 timmar tre dar innan hon fick jobb.
Men det märktes stor skillnad framförallt på den yngsta som då var 1 1/2 när han var där 6 timmar varje dag sen. Han blev mycket tryggare.

Förstår ju också att du inte vill lämna henne då du är ledig men 4 dar borta från dagis är lång tid i början.
Det är ett dilemma hur man än gör men det är klart du vill ha henne hemma, det förstår ju jag också.

Jag tror att ganska många av barnen på vårt dagis bara går deltid. Det är max 17 barn och 3,5 personal, men när jag lämnat eller hämtat har det som mest varit 7 barn. Och det är alldeles tyst! Personalen jobbar på att det inte ska springas eller skrikas inomhus och de har verkligen lyckats. Det hoppas jag kommer att göra mycket för att Lillan ska trivas på dagiset.
Personalen tror också mest att Lillan är arg för att jag går. Hon skriker mest argt. Hon älskar att vara ute och hemma blir hon lika arg och skrikig ifall någon av oss går ut och hon inte får följa med. Är hon också ute så bara hon vinkar.

Det hade nog varit lättare om hon varit lite större och kunnat prata. Jag vet att hon förstått att jag ska lämna henne på dagis. Vi pratar mycket om det hemma och på väg till dagis och hon bubblar och säger hejdå. Men det är ju svårt för henne att förmedla vad hon vill. Särskilt på dagis där de inte känner henne så väl att de förstår när hon vill något. Och då blir hon arg och ledsen. Vi försöker förklara de få ord och uttryck som vi säkert vet vad de betyder, men det blir ju jobbigt för personalen att hålla reda på. Lillan är ju dessutom tvåspråkig och de flesta orden är på "pappa-språk".

*suck* Jag hoppas att det blir lättare snart. Det som tröstar lite är att när hon på morgonen får frågan om hon vill åka till dagis och till de andra barnen så säger hon ja och tar själv på sig skorna och från parkeringen vid dagis går hon själv in så det är ju ändå inte under tvång. Och hon är glad och skuttig när hon kommer hem. Inte ledsen och klängig och hon sover dessutom bra.

Fast jag vill inte lämna bort henne alls. Hon är ju MIN bebis!!!