Lillan gråter Alternativ

[ester]

Nu är inskolningstiden över och min lilla, lilla 2-åriga bebis ska vara ensam på dagis.
Och det vill hon inte!!!! Vi startar bra med en kombination av nya tänder och förkylning. Dessutom jobbar både jag och pappan dagtid båda två hela veckan. Lillan gråter när jag lämnar henne och det känns så jobbigt. Hon har förstått att jag ska lämna henne där och hon bubblar och vinkar och säjer hejdå på väg till dagis, men när det väl är dags klamrar hon sig fast vid mig och skriker. Dagisfröken tar henne och bär iväg henne och jag känner mig som en riktig skurk. Jag är onda mamman för det är jag som lämnar henne. Sedan kommer den goda pappan och hämtar
Hon vill inte riktigt äta, fast det tror jag beror på tänderna. Pappan tog ledigt i måndags och i går och i dag har han åkt tidigare från jobbet för att det inte ska bli så långa dagar. I morgon och på fredag får jag sluta två timmar tidigare. Men jag måste ju ändå lämna...
När pappa hämtar är hon glad, men de säjer att hon är ganska ledsen under dagen. Ändå knatar hon glatt på när vi ska in till dagiset så hon vill gärna vara där, men tillsammans med mamma eller pappa.

Är det bara att hålla ut eller finns det knep? Jag försöker att vara glad och käck och vinka.

Usch, varför ska man jobba så långa dagar? En stund räcker väl?

[netaave]

Jo vem har inte haft en klump i magen varje gång det varit dags. Då har jag ändå haft förmånen att ha mina inskrivna på samma ställ som jag jobbat fast på en annan avdelning, men det är nästan ännu värre att se men inte kunna "ingripa". Hur skulle det se ut om jag lämnade mina barn för att komma galopperandes så fort någon av mina blev arg eller ledsen.

Elle var dock på min avd en kort period när hon var 5, då hade vi en överenskommelse att vid dagisgrinden blev jag fröken eller mamma beroende på om vi var på väg till eller ifrån. Det var riktigt mysigt, jag minns första dagen då vi gick till bussen för att åka hem, då frågade hon "Är du min mamma nu?" och det var jag ju.

Det krävs dock en hel del självdiciplin för att klara av att ha det så, men kollegerna och jag pratade igenom det ordentligt innan, hon var i en annan grupp än min, satt vid ett annant bord o.s.v. bara när hon var riktigt ledsen eller hade slagit sig fick hon komma till mig och det tror jag bara hände 2-3 ggr på det halvåret. Men det var praktiskt, ingen stress för hämtning och lämning.