Hur länge orkar man vara ett stöd och bollplank för en annan människa? Tja, man orkar tills man inte orkar längre eller tills man inser att det inte längre är frågan om en ömsesidig relation utan bara ett utnyttjande.
Jag hade en väninna som sög all energi ur mig. Till en början hade jag inga som helst problem med att vara henne "avfallshink". Tvärtom, jag brydde mig verkligen om denna tjej och ville gärna lyssna och försöka komma med tröst och råd. Men allteftersom tiden gick så blev det bara tyngre och tyngre och jag insåg att denna kvinna inte VILLE komma ur sitt problem, hon ville ha det kvar för där kände hon sig trygg. Hon gjorde absolut inga försök till att ta tag i sitt liv. Till slut kunde vi inte prata om annat än henne. Hon frågade aldrig vad som hände i mitt liv eller hur jag mådde. Droppen var när jag aldrig, aldrig fick vara ifred. Hon kunde närsomhelst ringa på dörren och när jag kom hem från jobbet så var det 10-15 meddelande på telefonsvararen och ringde jag inte upp under kvällen så ringde hon flera gånger i timmen långt in på natten.
Jag mådde bedrövligt illa av detta och jag orkade inte längre ha henne i mitt liv. Som tur var fick jag i samma veva möjlighet att bo utomlands under en period och det blev lösningen, eller flykten kanske man kan säga.
Så, nej, man orkar inte hur länge som helst. Visst ska man vara ett bollplank för sina vänner, men när relationen inte längre blir ömsesidig och när lyhörheten för varandra inte finns så blir det ett utnyttjande. Och att bli utnyttjad hör inte hemma i en vänskapsrelation.
--------------------
Odlingzon 2
|