Utnyttjad, eller? Alternativ

[askar]

Hur länge orkar man ställa upp som vän och stöttare
om "den sökande" ändå fortsätter som förr?

Den frågan har jag ställt mig många gånger idag.

Vad tycker du?

Hur många tårar och delvis sömnlösa nätter ska man tycka
är normalt att ge... om det ändå fortsätter i samma gamla spår?

Är jag svag som nu tycker att det får vara nog?

[malin72]

Jag känner mig fruktansvärt träffad och hoppas nu att andra också kan känna sig träffade. Jag kan väl inte va´ensam om att behöva stöd? Det är inte alltid man väljer "rätt" i livet, eller ens vet  va´som är rätt, även om underbara vänner försöker leda en "rätt". Jag har haft ordentliga dalgångar, mer eller mindre sen sambon gick bort för snart ett år sen, och allrahelst en odlait har stöttat mig jämt och ständigt. Hon har aldrig klandrat mig, även om mina beslut inte alltid vart så genomtänkta, mer panikspontana. Jag förstår om hon nu känner sig som dig Agneta.......men jag hoppas inte det, för min avsikt va´aldrig att utnyttja, hon har vart min ängel.

jo men det som är skillnaden är att man känner att man får något tillbaka jag finns fortfarande där för mina vänner dom andra dom har jag sållat bort.... man ska känna att man har ett gensvar...som när jag föll så fanns det vänner där som tog emot mig med... det är det jag menar att ge och ta tyvärr finns det dom som bara tar och tar och när man själv är lessen som tex jag var vid ett dödsfall så var det ingen som hade tid att finnas där ett tag för mig.... hoppas du förstog vad jag menade