|
Tycker inte ni att det är bättre om vi delar det i ett nytt kapitel såsom det gjordes innan? Det blir så hiskeligt långt och scrolla varje gång och det är så svårt att hålla musen stilla under en så lång textmarkering.
Jag provar.
Kapitel 2.
Gumman vred sig hastigt runt.Men i allsin dar! Där stod ju Nedgårds Geir och garvade!! Men hon trodde ju att det hade varit Storjords Eskil. Hon hade varit så inne i sina tankar, långt i en förgången tid, så hon förväxlade Nedgårds Geirs röst med Storjords Eskil. Dom var ju visserligen rätt lika, men ändå. Visst hade hon en del år på nacken, men det var inte dags att få tomtar på loftet än. Efter ett par sekunder hade hon samlat sig och ett leende lyste upp hennes ansikte när hon tittade upp och undrade vad han gjorde på dessa vägar. Nedgårds Geir berättade att han var på väg till Ankarvattnet. Han skulle hjälpa en nybyggarfamilj att hitta en duglig vattenåder, han hade slagrutan med sig.
Gumman berättade att hon hade gått från Frostviken i går, hon hade sovit under en tall i natt, hade hängt upp två stora lärftsjok över dom nedersta tallgrenarna och knutit väl till om tallstammen, för att freda sig för mygg och knott,men inte fasiken fick hon vara ifred" Tror du inte dom rackarns myggskrällen lade sig på knä och kröp in under lärftväggarna, så dom kunde komma åt att sticka" sade hon. Nedgårds Geir skrattade bullrigt och replikerade " Ja men där fanns det ju lite att bita i också". Han talade också om att han visste att hon hade övernattat i Frostviken, hon glömde den ena näverkonten där. Han vände sig och plockade upp konten och lämnade den till henne. Gumman blev överlycklig, nu var hon ju räddad. I konten hade hon både vinsten och alun som hon skulle ha till betningen när hon skulle färga garnet, när hon kom fram till Marsfjället.
|
Roligt
08-08-2003, 08:16
