Jag skulle nog också satsa på Margot. hennes erfarenhet av utrikespolitiskt arbete gör henne till en bra kandidat till en eventuell statsministerpost också. (Vaddå tänka långsiktigt?

)
Men varför hon skulle lämna Bryssel förstår jag inte. Hög lön, lågt medietryck och tjusigt kontor mitt i smeten. Men än är inte sista ordet sag, hon kanske ändrar sig?
Mona har sin storhetstid bakom sig, för många konstiga kvitton, dåligt hanterat kreditkort och en Toblerone för mycket gör henne inte till en ministerkandidat längre. Förtroendet för henne är skadat, frågan är om det kan repareras.
Ulrika är ung, kanske för ung för att ha hunnit skaffa sig alla kontakter inom partiet som krävs för att kunna ta över. Fast ska man bryta trender kan man lika gärna bryta ålderstrenden såväl som könstrenden, eller hur?
Wanja vägrar, men så länge Persson sitter kvar och partiet inte diskuterat saken inbördes så är nog det den rätta strategin också. Hon är en erfaren politiskt debattör, men det är osäkert om hon har partiet med sig.
De andra är ganska okända för mig.
Och det var dagens lekmannaanalys